Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUF-TOMTEN.
389
/
"Sansa dig, Matts, och säg mig ännu en sak,"
sade Erik och fattade svågerns darrande hand. "Huru
var den unga herrn klädd? Kan du minnas det,
eller om han hade någonting särdeles på sig?u
"Jag minns icke det. Jag vet endast att jag icke
fann plånboken att börja med, och i min förvirring
och brådska, ref jag upp kläderna på honom för att
söka inom västen; jag såg då att han bar på bröstet
en liten tunn dosa af guld, men jag rörde hvarken
den eller de ringar han hade på fingrarne det var bara
pengarne som lågo mig i hågen, och sedan jag väl funnit
plånboken i bröstfickan af hans ytterrock, der jag sett
honom lägga den, fast jag icke fick tag i den genast,
sa släpade jag bort honom ett stycke och kastade ned
honom genom en remna i vattnet vid pumparne; hvad
jag sedan gjorde och huru jag kom hem i min stuga
det vet jag ingenting om, men jag tror att jag föll
som död på golfvet och låg der länge af svimmad."
"I vattnet vid pumparne," sade Erik betänksamt;
"dit måste han aldrig hafva kommit; ty,, Matts, min
stackars olycklige bror, hvad jag vill säga till din
tröst, det ar att den arme unge herrn, som du tror
dig hafva mördat, han lefver ännu."
Matts stirrade förvirrad på Erik och sade sakta,
med hvita skälfvande läppar’:
"Du menar att han går igen der nere, jag vet
det nog."
"Du tror att det ar hans vålnad, stackars Matts,
jag kan förstå det af din förskräckelse i förmiddags.
Och alla andra, som råkat få se- en skymt af honom,
de taga honom för ’Gruf-tomten’. Jag ensam vet att
det ar en lifs lefvande menniska, och nu ar jag fullt
säker på hvad jag väl också vetat förut, att det ar
densamme du trodde dig hafva dödat."
"Han lefver, lefver riktigt! Nej, jag kan icke
tro dig, Erik. En sådan nåd skulle tilldelas mig arma
syndare!" sade Matts, hopknäppande händerna och
nästan qväfd af sinnesrörelse. "Det ar icke möjligt,"
fortfor han, under det tårarne rullade utfor hans bleka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
