Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUF-TOMTEN.
39
"Han satt, säger du?" utropade Matts.
"Ja, men han var förfasligt blek, och jag blef först
rädd för honom, men när jag lyste på honom noga
och såg hans vänliga och lidande blickar, sa fattade
jag mod och gick närmare.
"Jag blef mycket glad att du icke dödat honom,
och trodde nu att han kanhända kommit vilse och att
han blott var matt och utsvulten. Emellertid svarade
han ingenting på alla mina frågor och när jag nogare
såg efter, sa var han blodig på halsen och jag fann
att han var skadad i hufvudet. Jag gick efter vatten
och han drack alldeles förskräckligt. Jag bjöd honom
den mat jag hade i min väska och han åt upp allt-
sammans, och strax derefter slöto sig hans ögon och
han somnade; jag trodde först att han var död, men
han andades och jag satte mig bredvid honom och
funderade på hvad jag borde företaga.
"Skulle jagr tala om alltsammans för far? Nej,
det var som om vår Herre sjelf hade sagt helt tyst,
men tydligt inom mig, att jag icke skulle för någon
berätta hvad jag upptäckt, förr, an den sjuke mannen
vaknat och svarat mig på mina frågor. Jag vet icke
huru det kom sig, men jag fattade sa mycket med-
lidande och kärlek till honom genast; jag tog af mig
min tröja och lade under hans hufvud och som han
sof alltjemt, sa gick jag slutligen min väg, men åter-
kom allt emellanåt för att se till honom, och slutligen
när alla gingo upp, sa kröp jag ännu en gång in i
hålan till honom och fann att han sof ännu; och andra
dagen då jag kom sof han också, och först qvällen
derpå öppnade han åter ögonen och jag ^gaf honom
åter vatten och tvättade bloden af honom och skaffade
halm åt honom att ligga på, som en af arbetarne tagit
ned åt sig; men han somnade åter, utan att ha svarat
på hvad jag talade till honom, och allt mera svårt
föreföll det mig att berätta för far, som alltid var sträng
och hård emot mig, att han fanns i grufvan, och äfven
for dig kunde jag icke få tillfälle att säga det; och
ju längre det dröjde, dess mera fruktade jag för er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
