Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 SKYMNINOSPEAT.
vrede, eller de ledsamma följder denna upptäckt kunde
ha för oss alla. Och ständigt väntade jag alt min
stackars skyddsling skulle tala och svara mig.
"Men i lang, lång tid sof han nästan ständigt;
slutligen läktes såret och han syntes alldeles frisk, men
det var fåfängt att jag hoppades få honom att tåla,
han tycktes förstå hvad jag sade till honom; men det
var och förblef som om han gått i en dröm. Han
liknade icke mer den lifliga, talsamma herrn, som gått
ned med* dig, an en sofvande liknar en vaken. Han
tycktes hafva förlorat allt minne och hade icke heller
mera förstånd an en hund ungefär.
"Han blef glad när jag kom till honom, men ville
aldrig följa mig ur den mörka, trånga remnan, der jag
först funnit honom, och talade aldrig annat an en-
stafvigt och natt, och jemt sa mycket att jag kunde
veta, att han icke äfven förlorat malet. På detta sätt
gingo flera ar. Först nu, sedan ett ar, har han blifvit
en smula förnuftigare, *han kryper nu fram ibland i de
vanliga gångarne, men flyr vid åsynen af andra men-
niskor an mig, och den skrämsel han förorsakar de
andra arbetarne gör, att han aldrig blir upptäckt.
"Om* nätterna eller sent om qvällarne har jag
äfven sett honom ute i öppningarna vid stora Stöten,
och det ar på detta sätt dina barn gjort bekantskap
med honom."
"Mina barn!" utropade Matts bestört.
"Ja, barnen hafva funnit honom der och slutit
ett slags vänskapsförbund med den stackars fanen,
som har gjort honom litet mera förnuftig, tycker jag.
Men likafullt äro alla frågor efter hans namn och forna
lif fruktlösa; han förstår icke hvad man menar, han
har fullkomligt glömt allt. Det skulle likväl icke vara
svårt för hans anhöriga att känna igen honom; ty den
der gulddosan, som du nämnde, den har han ännu
qvar. Jag öppnade den en gång, det sitter ett frun-
timmer måladt inuti.
"Ah, Matts! Det föll mig just något före, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
