- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
393

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUF-TOMTEN.

393

nu påminde mig detta," sade Erik afbrytande sig sjelf och
sprang upp, under inflytandet af en hastig ingifvelse.

"Hvad då? Hvad menar dur"

"Ja, det ar detsamma sa länge."

"Ja, jag bryr mig också om ingenting annat, an
att han lefver. Gud vare tack och lof, Erik, det ar
du som räddat mig ifrån döden. Det finns förlåtelse
och frid och lycka för mig ännu i verlden, kanhända,"
sade Matts rörd och sammanknäppte sina stora, hårda

händer.

"Men natten ar nu nästan förliden, den stackars
Anna der hemma ar i stor ångest för din skull, Matts,
låt oss nu skynda oss hem."

"Jag ar som en ny menniska, Erik. Jag kan
likväl ännu knappast fatta, att denna svåra tyngd kunnat
vältas ifrån mitt sinne," sade Matts långsamt och tank-
fullt under det han reste sig upp. "I alla fall ar min
skuld stor; men den kan nu måhända försonas."

"Det ar just detta jag tänker på, det blir en svår
och farlig sak, Matts. Gud hjelpe oss till rätta der-
med. Jag har icke kommit att tänka derpå förr, efter
jag ansett det omöjligt."

Under samma tid som Erik insläpptes i Reginas
rum för att meddela henne sin hemlighet, satt i Matts’
stuga hans hustru och hennes gamla mor, bleka och
stumma midt emot hvarandra vid bordet.
En gammal skinnklädd bibel låg uppslagen framför
den senare; hon tycktes nyss hafva slutat att läsa deri
och de stora glasögonen, utan bågar, sutto ännu fast
på hennes höga och tunna näsa.
"Det ar icke vardt, mor, att ni läser för mig i
denna stund, jag kan icke höra eller förstå orden,"
sade Anna sakta och steg upp, gick fram till Spiseln,
stannade ett ögonblick och betraktade medvetslöst en
målad tennbägare och en grön gipspapegoja som stodo
der, makade lika tanklöst in det torra, af flugor full-.
satta björklöfvet och gick sedan tillbaka till bordet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free