- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
395

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GR UF-TOMTEN.

39

då var ånger ar sann. Kom ihåg hur lugn Matts sjelf
nu ar, hur han prisar Gud för de qval han sluppit
att längre bära i sitt hjerta, hur det elände och den
vanära han skall draga Öfver oss ar hans enda lidande,
och hur han inser, att just detta svåra lidande ar den
verksammaste botgöringen för hans brott!" återtog gum-
man med stigande exaltation.
"Det ar gjordt, mor, Erik har redan talat, det kan
icke mera hjelpas," suckade Anna alldeles utom sig,
och utan att höra gummans förmaningar och tröste-
grunder.
"Anna, Anna, du låter sorgen taga öfverhand.
Ödmjuka dig! Ödmjuka dig inför Herren, det ar ändå
den sista tillflykten emot döden och förtviflan."
"Jag kan icke! Förstår ni icke, mor, att det
gäller Matts, som ar mer för mig, an mitt eget lif,"
mumlade den arma hustrun och vred sina händer.
Den stackars qvinnan hade i dessa ord uttalat
smärtans yttersta hemlighet: återljudet af den älska-
des lidande, som i vårt hjerta öfverröstar allt annat
och låter äfsren den hjeltemodigaste svigta.
Gumman teg och sänkte sitt gråa hufvud emot
bröstet.
Just i detsamma rycktes dörren upp och Erik in-
störtade.
De båda qvinnorna rusade upp, men yttrade icke
ett ljud, deras vidöppna, orörliga ögon, som fästes på
den inträdande, frågade tillräckligt tydligt, oaktadt deras
läppar voro stumma.
"Anna! Mor! Den välsignade unga frun vill oss
intet ondt; hon förlåter Matts; men hvar ar han, ar
han icke hemma?" ropade Erik, med andlös röst och
strålande ansigte.
Mor och dotter föllo i hvarandras famn liksom
tillintetgjorda. De hörde icke Eriks fråga, han måste
upprepa den ännu en gång; Anna ville ändtligen svara,
men rösten svek henne, hon utbrast i gråt och satte
sig ned på träbänken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free