Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans blickar och inga känsloutbrott, inga skakande
scener uppröra eller förvirra honom; på er, min fru,
beror i synnerhet allt, på verkan af er åsyn för att
återtända hans slocknande minne."
Regina nickade vänligt åt Erik, som aflägsnade
sig, och begaf sig tillika med doktorn åter in i den
sjukes rum.
Timme efter timme förgick och den sjuke sof alltjemt.
Det mörknade, det blef natt, och den arma
Regina, som icke lemnat hans säng ett enda ögonblick,
satt der lyssnande, i denna obeskrifliga själsspänning,
som gör hvarje minut till en oändlighet af fruktan
och hopp, och hennes förvirrade, feberheta tankar sväfvade
oupphörligt öfver den mörka, af tio år långa bron
i hennes lefnad, som sammanband den sista skymt hon
sett af sin man på den olyckliga balen, med det ögonblick
hon återfann honom liflös, förändrad, höljd i trasor
på den röda, steniga marken vid gruföppningen, mellan
de svarta slagghögarne, bland det nyfikna gruffolket.
Och likväl hade han, genom en återstående instinkt,
eller kanske genom Eriks omsorg, ännu förvarat
vid sitt bröst den medaljong, som hon i lyckliga
tider fäst om hans hals.
Natten förgick och det blef morgon; den sena
septembersolen kastade redan sina strålar in genom
de nedfälda gardinerna, och den utmattade Regina hade
öfvermannats af denna sällsamma dvala, som hvarken
är sömn eller vaka, ett slags somnambuliskt tillstånd,
som sänker sig öfver de förslappade nerverna och breder
ett flor öfver våra heta, tårlösa ögon, då hon hastigt
spratt till vid det en hand lades på hennes axel.
"Min fru, det gör mig ondt att störa er, men jag
tror att er man vaknar snart. Har ni nog styrka att
nu genast i detta ögonblick sätta er in i den rol af
hvardagligt lugn, som vi kommit öfverens om?" sade
doktorns låga, välbekanta röst.
"Ja, ja!" sade Regina nästan ohörbart, ty allt
hennes blod rusade till hjertat och hon kände sig nära
att qväfvas, men bekämpande sin häftiga rörelse genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
