- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
403

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin viljas och sin kärleks makt, kastade hon en blick
på Hugos ansigte, som i detta ögonblick hade antagit
en blek färgskiftning, och steg upp.

"Jag stannar här, dold bakom sänggardinen," sade
doktorn hviskande, i detsamma Regina med vacklande,
men ljudlösa steg lemnade rummet, hvars dörr hon
lemnade halföppen.

Den sjuke rörde på sig, men öppnade ännu icke
ögonen; då ljöd ifrån rummet näst intill de mjuka och
låga tonerna af en fruntimmersröst, ackompagnerad af
ett piano, men så lågt, att det snarare liknade de toner
man hör i drömmen än en verklig musik.

Hugo slog upp ögonen, men hans blickar voro
medvetslösa och stela de första minuterna; snart lifvades
de likväl allt mera, han lyssnade och rodnaden
steg allt högre på hans insjunkna kinder.

Hans bröst andades tungt, han reste sig till hälften
upp och såg sig omkring med förundran, men sjönk
åter ned, lyssnande till dessa välbekanta toner af en
sång, hvars melodi varit honom kär och som Regina
otaliga gånger sjungit under deras korta äktenskap.

Det tycktes som hvarje ton han hörde återljöd i
hans, så länge känslolösa, själ och väckte till lif den
här af ljufva och bittra minnen, som så länge legat
döda, men nu med ens återgaf honom åt sig sjelf, och
återknöt den brustna tråden af hans lif, hans eget jag,
som legat begrafvet dessa långa år i grufvans mörker.

Den gamle läkaren, som i Hugo funnit ett särdeles
intressant "subjekt" för sin vetenskap, mumlade
sakta för sig sjelf, gnuggande händerna med förnöjelse:
"Det är, som jag sagt, ett sällsynt fall, fullkomligt
öfverensstämmande med hvad doktor Caldwell beskrifver,
och äfven Brigham talar om denna minnets sällsamma
suspension hos en af sina patienter
[1]
. Den
kontusion han troligen nu fått har upphäft det abnorma
tillstånd, hvari hans hjerna förut befunnit sig. Hans


[1] Sir Astley Cooper berättar i «Lectures on Surgery« en fullkomligt lika händelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free