Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minne vaknar mer och mer för hvarje sekund, han
ar räddad ..."
"Regina!" ropade Hugo i detsamma med osäker
och matt röst.
Den arma Regina, som genom ett af dessa kärlekens
underverk, dem endast en qvinna kan utföra,
egt styrka att sjunga, sväfvande öfver en afgrund,
tyckte sig lyftad till himlen vid ljudet af denna röst,
som återgaf henne den så länge saknade.
Hon skyndade in och låg i nästa ögonblick i sin
mans armar.
Den gamle läkarens lyckligaste förhoppning hade
bekräftats: Hugos minne och dermed hans förnuft hade
återvändt. Hans frågor besvarades med underrättelsen,
att han varit länge sjuk och måste vänta på en fullkomlig
förklaring tills han hemtat mera krafter; och
lyckliga af återseendets glädje, behöfde de båda makarne
på länge inga vidare förklaringar.
Några timmar derefter återkom Erik för att efterhöra
Hugos tillstånd. Hans glädje var nästan lika
stor som Reginas.
Han berättade, att intet hopp fanns om Matts lif.
Han hade, utom den sårade armen, äfven fått bröstet
krossadt, och Erik skyndade att med underrättelsen
om Hugos återställande förljufva hans död och bekräfta
förlåtelsen af hans brott.
Dagen derpå dog den stackars grufarbetaren, ödmjukande
sig inför Guds rättvisa och välsignande hans
nåd, som besparat hans anhöriga att, tillika med sorgen
öfver hans död, bara vanärans bitterhet.
Samma händelse, som utkräft hämd på mördaren,
hade återgifvit lif och lycka åt hans offer.
En vecka derefter reste den lyckliga Regina med
sin man och sin fosterdotter ifrån Falun och det dystra
kopparberget, som hvarken hon eller Hugo kunde se
utan rysning, sedan de båda ett par dagar förut tagit
farväl af Ferdinand, som ensam lemnade Sverige för
att glömma sin olyckliga kärlek, hvilken ständigt förblef
en hemlighet mellan honom och föremålet derför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
