Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga qvinnan stannar och lyssnar, hennes ansigte
antar en min af oro och missnöje. Hon besinnar sig
ett ögonblick, och liksom med motvilja vänder hon sina
steg tillbaka till huset, der hon sakta öppnar en glasdörr
och inträder i ett stort rum, endast upplyst af
månen. Med snabba och tysta steg skyndar hon igenom
detta rum, och öppnar dörren till ett annat, inträder,
skjuter regeln för och kastar sig i en liten soffa, hvars
mjuka kuddar tyckas vänta henne.
Allt i detta rum vittnar om, att ingen, utom
egarinnan dertill, eger tillträde dit, och att det, som
det tycks, nyss varit vittne till utbrotten af någon
häftig och liflig känsla, vare sig sorg, glädje, harm
eller kanske endast ett af dessa anfall af otålighet och
dåligt lynne, som unga qvinnor ofta gifva vika för.
En lampa upplyste några stolar, stälda utan ordning,
en pall som stupat öfver ända, en skrynklad och
fuktig näsduk bredvid en uppslagen bok, nedfallen på
golfvet, en halfvissnad blomsterbukett, och slutligen
den uppslagna klaffen till en chiffonnier, öfverhöljd med
skrifna blad och bref, kastade om hvarandra. Flera
af dessa pappersblad, tätt och fint skrifna med en vacker
fruntimmersstil, bära de ännu fuktiga spåren efter
utgjutna tårar.
Den unga qvinnan har tryckt sina händer hårdt
emot bröstet, hennes ögon stirra orörliga, och den enda
tanke, eller kanske de många tankar, som beherrska
henne, tyckas icke vilja vika, och gifva sig omedvetet
luft i ord utan sammanhang, spridda och afbrutna.
"Och han är nu min man ..." upprepade hon
halfhögt med ett besynnerligt uttryck af smärta och
ovilja, under det hennes ögon ovilkorligt vändes till
porträttet af en vacker karl om fyratio år, som hängde på
väggen framför henne. Hon tystnar, men tankarne,
som fortsätta orden, tyckas öfverväldiga henne, ty med
en rörelse af den största otålighet reser hon sig upp
och går fram till chiffonniern. Men åter, liksom hänförd
af en annan idé, stannar hon drömmande framför
dessa spridda papper och upptager långsamt, med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
