Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Julia," fortfor han drömmande, "hur är det möjligt
att du icke älskar mig, hur kan så mycken kärlek
återstudsa utan genljud, du mina drömmars, min längtans,
min förhoppnings ständiga mål, du, endast du;
aldrig har jag ens ett ögonblick i mina tankar varit
dig otrogen, aldrig har någon annan qvinna än du
kommit mitt hjerta att klappa fortare; se, jag har älskat
dig sedan mitt adertonde år, dig hafva gossens första
känslor tillhört, det var om dig ynglingen drömde, och
det är nu mannen, din make, Julia, som ber om din
kärlek till belöning för sin långa väntan, sin smärta,
sin försakelse..."
"Hör då upp, Henrik, med dessa orimligheter,"
sade Julia, afbrytande, med en min af ovilja och nästan
afsky, sin mans häftiga och passionerade tal.
Henrik tystnade; liksom flat och nedslagen öfver
hvad han sagt, och satte sig ned bredvid sin hustru,
hvars hand han fattade.
"Julia, jag förekommer dig ofta besynnerlig," fortfor
han efter några ögonblick, "du ihågkommer ständigt
att jag är tjuguett år äldre an du, och då jag säger
mig ha älskat dig, sedan jag var barn, förefaller dig
naturligtvis ingenting mera orimligt; mig förekommer
det emellertid fullkomligt sannt; låt oss likväl lemna
detta; det är om vara nuvarande känslor vi skola tala;
du var sexton år när vi gifte oss, den innerliga
tillgifvenhet du då visade mig gaf mig förhoppning att
snart vinna din kärlek, att bli älskad lika högt som
jag sjelf älskade, och denna förhoppning tycktes också
verkligen realiseras, eller hur, Julia? Du var verkligen
på vag att älska mig?"
"Ja, Henrik, ja, jag skulle utan tvifvel älskat dig,
men ..."
"Men din mors sjukdom skiljer oss åt för några
månader. Affärer, olycksaliga, föga vigtiga affärer
komma mig att fatta det olyckliga beslutet att låta dig
resa ensam; din mor dör efter några månader, du återkommer
och jag igenkänner dig icke mer. Ack! Julia,
hvad har händt? Hvarföre visar du mig allt, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
