- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
411

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans ögon hvila, måla för hans inbillning taflor, kära
och välbekanta, hvarje ord finner ett genljud och en
bekräftelse i hans själ, han genomgår åter på några
timmar dessa långa, redan tillryggalagda år, han glädes
och lider, hoppas och blir bedragen åter liksom då,
och lampan brinner stilla och klar och belyser de vexlande
rörelserna i hans ansigte, och höstvinden susar
i träden utanför, och det gula löfvet far prasslande
emot rutan, och ugglan upprepar sin monotona liksång
under nattens timmar, hvars flygt pendylens slag
bredvid honom hvar efter annan förkunna. Han hör intet,
han märker intet, hans öga följer blott rad efter rad
på papperet, som hvilar i hans hand.

Se här hvad detta papper innehöll. Ack! Det
var för andra af ringa betydelse, det var den ofta
upprepade, obetydligt varierade, berättelsen om en
qvinnas hjerta.

*



"Min dotter, mitt älskade barn! Det är i inbillningen
jag talar till dig, ty du skall aldrig se dessa rader.
Ödet, som icke gifvit mitt hjerta en enda vän, till
hvilken jag kunnat förtro mina tankar, i hvars famn
jag kunnat låta mina tårar rinna, och i hvars blickar
jag kunnat läsa deltagande och ömhet, har äfven i sin
oväntade grymhet nekat mig, att för dig kunna öppna
mitt hjerta. Jag tror att hos hvarje menniska finnes
ett oafvisligt behof, att, en gång åtminstone, lägga alla
sina tankar, hela sin själ i dagen, att liksom fördubbla
sin tillvaro, i det man lefver med en annan, som känner
och ser alla ens sorger, misstag, svagheter och till
och med fel. Detta behof känner åtminstone jag i
detta ögonblick och jag ger vika derför, ehuru jag
skulle önska att kunna inhölja min varelse i denna
stela, färglösa, ogenomträngliga och sublima klädnad,
som menniskorna så högt värdera derför att den är så
sällsynt, jag menar tystnaden. Denna absoluta,
storartade tystnad, som är sig sjelf nog, som ser och
reflekterar öfver hela verlden, men aldrig låter verlden se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free