Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifva mig en kamrat, ett sällskap i mina studier och
mina lekar.
Det var en söndagsförmiddag i Maj, jag var då
tretton år. Min mormor, som någon gång brukade helsa
på oss, hade kommit qvällen förut. Hennes ankomst
hade alltid en synnerlig verkan på alla i huset, ty
hennes ståtliga utseende och hållning, afmätta och
ceremoniösa sätt och högdragna, kalla ton ingåfvo hvar
och en en känsla af fruktan, obehag och underlägsenhet.
Ända ifrån tjenstefolket och den gamla hederliga
hushållerskan, som varit min mors amma, till min far,
mamsell Herminie och mig sjelf; alla blefvo vi liksom
bragta ur våra naturliga roler. Omedvetet, under
inflytelsen af den paniska fruktan mormors skarpa blickar
– hvilka inspekterade hela huset – åstadkommo,
talade och handlade vi alla långt mindre i hennes tycke,
än vi, om hon kunnat sett oss under våra vanliga
förhållanden, skulle gjort.
Den beskedliga jungfru Margreta, som med rätta
var stolt öfver sin talang i hushållskunskap och
matlagning, hade under den tid mormor gjorde huset äran
af sitt besök, alltid olyckor med brända puddingar eller
misslyckade såser, min far skar sig, när han rakade
sig och fick under hela tiden gå med muscher, som
uppväckte mormors sarkastiska anmärkningar, och nedsjönk
så påtagligen, i sitt eget hus, till en nolla under
dessa dagar, att jag, ehuru barn och utan att kunna
göra mig reda derför, led och retades deraf och ofta
derigenom, oaktadt min rädsla, visade mig näsvis, odygdig
och egensinnig, långt mer än jag i sjelfva verket
var. Och hvad mamsell Herminie angick, som, ständigt
glad, pladdrande, qvick, klipsk och lättsinnig, aldrig
stått högt i mormors gunst – men likväl besynnerligt
nog just af henne rekommenderats som min guvernant
– så var hon allt detta i ännu högre grad än vanligt,
och ådrog sig oupphörligt de mest skarpa tillrättavisningar
för sitt alltför fria satt och sin sorglöshet
och slapphet emot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
