Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarunder jag låg, och såg honom och min mormor
komma sakta promenerande utför sandgången.
Barn reflektera sällan öfver deras föräldrars eller
anhörigas utseende, och det hade aldrig fallit mig in
att tänka på annat än min mormors stränghet. Nu
tvckte jag likväl, då dessa båda personer nalkades,
belysta af det klara solskenet, att båda med ens voro
liksom främmande för mig; det föreföll mig som om
jag såg dem för första gången och jag tyckte, att
såsom min mormor nu såg ut, med de mörka blixtrande
ögonen, den höga figuren insvept i den svarta
glänsande sidenroben och det befallande draget kring
hennes ännu fylliga och vackra läppar, så väckte hon
mera min beundran och vördnad än rädsla.
Och min far med sitt milda ansigte, sitt artiga
leende och sina fina händer, var ju en värdig typ för
en gentleman; jag såg nu att min far var en ganska
vacker karl, en sak som Herminie ofta sagt, det mindes
jag nu, men som jag aldrig gifvit akt på.
De voro nu midtför, der jag låg, och der en
trädgådssoffa stod på gången, under samma häck af fläder,
der jag i gräset på andra sidan hvilade.
"Ja, min vän, det är alldeles nödvändigt att Julia
får ett jemnårigt sällskap. Det är märkvärdigt hvad
flickan blifvit förändrad sedan jag sist var här," sade
min mormor, i det hon satte sig på bänken och skakade
några torra blad ifrån kanten af sin klädning.
"Jag förstår verkligen inte hvad min nådiga svärmor
menar, jag tycker att Julia är sig lik, ehuru hon
visst kunnat hinna förändra sig, då det är så länge
sedan vi hade glädjen se svärmor här," afbröt min
far, som stannat framför bänken.
"Ursäkta, min måg, men du har just aldrig egt
någon stark observationsförmåga. Julias förändring
faller strax i ögonen; då jag sist var här, var hon
ännu ett gladt och friskt barn, ehuru hennes edukation
då, som nu, var rysligt vanvårdad; nu deremot är
hon blek, mager och trånsjuk, det ligger en retlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
