Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hör på, min fröken," började min mormor, "jag
finner här i ert rum en hop gamla böcker, hvilkas
läsning icke är passande för er. Jag har derför befalt
Mina samla dem allesammans och inför mina ögon förstöra
dem. Ni är allt för ung att förstå det felaktiga
i ert handlingssätt, då ni sysselsätter er med dylikt
skräp och jag vill derför icke banna er, men nu känner
ni det, och jag hoppas ni icke mera gör er skyldig
dertill. Ni har edra lexor, katekesen och bibeln, och
denna lektyr är den enda, som anstår er ålder och
ert kön."
Jag stod stum; detta var första gången som mina
önskningar eller handlingar rönt någon bestämd
motsägelse eller motstånd; jag var nästan mer förvånad
än sorgsen, och Minas tröst, då hon med hela förklädet
fullt af mina dammiga skatter begaf sig ned i köket,
att i stället låna mig några ’roliga visor’, hörde jag
knappt på.
En månad derefter anlände verkligen min unga
kusin med min far. Jag kan icke beskrifva, huru jag
längtat efter denna första epok i mitt ensliga och
enformiga lif. Under de fjorton dagar min far var borta
tillbragte jag största delen af min tid med att
iordningställa hennes rum; ty min ombytlighet och
välmening gjorde, att jag flyttade om den andra dagen
hvad jag ordnat den föregående.
Ändtligen var aftonen af den dag inne, då vi
väntade min far tillbaka; jag hade just placerat en
vas med en ofantlig bukett af blommor, som jag valt
och ordnat med mycken omsorg, midt på det lilla bordet
i denna kammare, då bullret af vagnshjul kom mig
att skynda ned. Det var verkligen min fars gamla
vagn, som stannat vid trappan och Herminie välkomnade
redan, på sitt lediga och behagliga sätt, den efterlängtade
kusinen. Oaktadt min ifver stannade jag likväl
ett ögonblick, innan jag gick ut till dem. Denna
långa stela figur, klädd i en rutig kappa af ylletyg midt
i Juni månad, bomullsvantar, tjocka kängor af skinn,
en stor parasoll af grön kalikå och en sa kallad ’kråka’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
