- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
421

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hundrade gånger, då jag hänförd af behofvet att
älska, att sluta mig till henne, föll i hennes famn, och
upprörd af dessa små sorger som ungdomen gråter bort
med de förrunna tårarne, sårade och stötte mig hennes
köld och flegma tillbaka.

Mina öfversvallande utbrott, vare sig af sorg eller
glädje, mina förebråelser för hennes köld, mina
uttryck af ömhet, allt mötte hon med samma vänliga
och ljumma småleende, samma matta och fåordiga svar,
som gjorde mig förtviflad; och först efter flera år
insåg jag fullkomligt, att denna natur, regelrät, lugn,
tyst och sluten, utan fel och utan dygder, aldrig kunde
sympatisera med min, så full af eld, motsägelser, svagheter,
lättsinne och ett så öfvervägande skönhetssinne
att detta var utgångspunkten för alla mina känslor och
intryck. Jag tror att just detta oöfverlagda och
oemotståndliga tycke för allt skönt gjorde mig så envis i
min vänskap för Therese; åtminstone har hon aldrig egt
en varmare beundrare än jag.

Qvinnornas afundsjuka mot hvarandra har blifvit
ett axiom, men jag tror att man bedrar sig i denna
så allmänt antagna sats. Hvad mig angår har jag
aldrig förstått denna inskränkta och lumpna känsla,
som låter en med ovilja se en annans företräden.

Åsynen af Therese kom mig emellertid första gången
att tänka på mitt eget utseende, och om aftonen,
då jag inkom i min kammare, stannade jag länge framför
spegeln, ty nu först granskade jag det. Jag fann
att jag aldrig kunde jemföra mig med henne; jag ansåg
henne mycket lycklig, men jag skulle för intet pris
velat beröfva henne denna lycka till förmån för mig
sjelf, om jag kunnat.

*



Sommaren hade flytt. Vi skulle som vanligt tillbringa
julen hos min mormor. Väl inpackade i pelsar
och kappor anlände vi dagen före julafton till hennes,
fyra mil från vårt hem belägna, egendom. Den hjertklappning,
som alltid inställde sig redan vid början af
den långa alléen, och tilltog i jemt stigande ända tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free