- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
424

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänkte derpå, följde mina ögon och mitt intresse honom
hela aftonen^ Jag skulle på samma sätt ha betraktat
en vacker tafla eller bild; jag hade visserligen ofta
hört Herminnie säga att en qvinna aldrig borde visa
sitt intresse öppet för någon, men detta föll mig icke
in att här tillämpa; jag hade således helt naivt gifvit
vika för den omedvetna känsla, som alltid förde mig
i hans grannskap, och pratat och skrattat hela aftonen
med den vackra kadetten. Och nu, hur löjligt det kan
tyckas hos ett fjorton års barn, nu var deé tanken på
honom, som höll mig vaken.

Just som dessa tankar alltmer förvirrades och jag
var färdig att somna, spratt jag till vid ljudet af en
dörr, som öppnades igen, men som jag nu låg med
örat nästan mot väggen, hörde jag att det måtte vara
i rummet nästintill.

Rösterna af Leopold H., min slägting, den
rödhårige kadetten, och af Henrik – just honom, som
jag tänkte på – nådde mig sa tydligt, som om jag
varit inne i rummet hos dem. Helt förskräckt trodde
jag nästan att dörren, vid hvilken jag låg, var öppen
och vågade blott lyfta en smula på gardinen; de stora
springorna, hvarigenom ljusskenet nu föll mig i ansigtet,
förklarade emellertid hur jag kunde höra hvad som
passerade derinne i de båda ungherrarnes sofrum.

"Ja! hon är alldeles förbannadt söt, det är sannt,
och jag kommer min själ att rivalisera med dig," sade
Leopold skrattande, och som det tycktes, besvarande
något yttrande af Henrik.

"Sådana ögon har jag ta mig fan aldrig sett maken
till," afbröt denne med extas.

"Jo, du, Charlotte, som var på Norrbacka i fjol
– de likna fullkomligt hennes, tycker du icke det?"

"Ah! sådan jemförelse; jag minns inte om Charlotte
hade några ögon en gång."

"Nå, du missfoster af otacksamhet, minns du inte
Charlotte, och det var ju i höstas hon flyttade och
det just..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free