Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa promenader, hvarvid mormor aldrig var
närvarande, voro de mest angenäma; ty den gamle
herr Lorin följde oss deremot alltid, och hans behagliga
och lärorika samtal öppnade liksom en ny verld för
mig. En verld af ljus, frid och skönhet, hvarom jag
förut icke haft begrepp. Han visade mig att vetande
var ljus och förädling. Herminie hade blott talat om
talanger. Hvad Herminie kallade moral, kallade han
religion. Herminie hade lärt mig att älska yttre skönhet
och ett slags ridderlighet eller heder, som likväl
hade mycket obestämda gränser. Han lärde mig förstå
hjertats skönhet och tankens renhet, som icke veta af
någon jemkning.
Hon hade visat mig lyckan såsom lifvets mål,
och för en qvinna bestod lyckan efter hennes mening
i nöjet. Han visade mig samma mål, men kallade det
dygd, ty dygd och lycka voro efter hans mening
detsamma: ’Ett ädelt hjerta kan ingen lycka känna, om
det behöfver rodna for sig sjelf, och sjelfva olyckan kan
besegras, om man eger ett stod i sitt eget medvetande’.
Han upptäckte för mig de sublima grunderna för
vår sköna och dock ofta sa illa uppfattade och
förkunnade religion. Han visade mig den genomgående
och hemlighetsfulla harmonien, som är grunden för allt,
hvilken vi blott delvis kunnat upptäcka, men hvarom
aningen redan, på en gång, förintar och höjer vår själ.
Han visade mig med ett ord idealet, hvarom jag
dunkelt drömt, och kallade det Gud; hvars ansigte ur
hvarje blommas blad, hvarje vindens susning, hvarje
stjerna, hvarje solstråle, hvarje hög och skön tanke,
som skalderna uttalat, strålade förbländande emot mig;
och liksom fordom Moses’ ansigte fick en återglans
af denna syn, sa tycktes mig äfven att min själ blef
ren och strålande af denna uppenbarelse.
Lyckliga försvunna tid! Vördnadsvärde gamle van!
Ack, tyvärr, hunno icke dina lärdomar att rota sig
tillräckligt i mitt hjerta; verldens vind, denna samum,
förtorkade de blommor som börjat spira upp. Det
är förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
