Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 SKYMNINÖSPBAT.
\
Jag kan icke mer återkalla dessa känslor, icke
längre förstå den sublima hemligheten, att le ännu
under tårar och finna tröst och hopp äfven med ett
krossadt hjerta. Mitt ideal har flytt; jag ser, i stället
för dess milda lagar, blott ett obevekligt ödes hårda
domar, blott slumpens makt, der jag såg Guds beslut.
Jag känner den torra, kalla öfvertygelsen om förintelse,
i stället för det glänsande hopp du tände i min själ;
ser en chimerisk villa i dygdens skönhet och en rå
instinkt - begränsad inom vissa ar och omständig-
heter - i kärleken, denna känsla som du lärde mig
att vörda såsom vår själs blomma. Ack, denna blomma
bar bedrägeriets bittra frukt. Arma dåre! Lyckliga
gubbe! Ditt lif slöts, innan du vaknade ur din ljufva
enfaldiga dröm. Och nu, hvar ar du nu? Din kropp
ar stoft, jag inandas dess förvandlade atomer i detta
ögonblick; den, liksom allt, lyder materiens kretsgång.
Men din själ, ditt lif! Hvar går cirkeln af dess my-
stiska kretsgång; löpor den genom stjernornas okända
rymder eller återfinner jag den i lifvet, som solstrålens
värme tänder i den våta sågspånen;
Shakspeare låter Hamlet fråga Vara eller icke
vara’? och alla, alla fråga vi detsamma, i alla tider
hafva vi frågat det. Menniskornas forskningar och slut-
ledningar hafva gatt tillbaka ända till den tid, då jorden
sväfvade som en flytande kaotisk massa omkring, men
f ramat j framåt har den icke tagit ett steg. Hvarföre?
Ha, förmodligen af det skäl, som hindrade Archimedes att
rubba jorden ur sitt läge. Det ar likväl på besvarandet
af Hamlets fråga, som det beror, om den vackra sagan
om kärlek, dygd och hopp ar den högsta sanning, eller
blott en vaggvisa, sjungen för att lulla de gråtande
barnen till ro.
Men jag återkommer till min berättelse. Jag hade
tillbragt ett ar vid Edelsjö, det var andra sommaren,
eller rättare våren, som den gamle herr Lorinochjag
en afton promenerade genom skogen. Herminie hade
icke velat lemna en helt nyss utkommen fransk roman,
hvari hon fördjupat sig, och Therese mådde icke rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
