Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
SKYMNINGSPRAT.
tro, som jorden icke bär". Yi skulle ofta skrifva
till hvarandra, och nästa sommar, då han blef tjuguett
ar och myndig, skulle vi kanhända gifta oss.
Jag hörde på allt med berusning, och tviflade icke
på att det skulle gå efter vår önskan.
Emellertid måste vi skiljas; jag hade redan flera
gånger velat gå, af fruktan att man saknade mig, men
Henrik hade alltid något nytt och "mycket vigtigt"
att säga mig. Nu prasslade det likväl emellan gre-
narne; det var säkert någon af betjeningen; förskräckt
sprang jag upp ifrån bänken, der vi suttit, ännu en
kyss, en handtryckning och Henrik smög bort genom
skogen.
Jag stod qvar ett ögonblick liksom bedöfvad. Då
hörde jag steg bakom mig; jag såg mig omkring, men
det hade blifvit temligen mörkt och jag kunde icke
upptäcka någon. Lugnad tog jag skyndsamt vägen
uppåt huset; men framkommen i en annan gång af
parken, såg jag tvenne personer vandra blott några
steg framför mig. Jag ämnade taga en annan vag,
då den ena vände sig åt sidan och ropade mig; det
var min mormor och Herminie, som promenerade till-
sammans.
"Du har varit ute och promenerat aldeles ^nsarn,
tror jag, eller hvar ar Therese?" sade min mormor
helt vänligt, och tog i detsamma min arm for att
gtödja sig vid. Men hennes röst tycktes mig konstlad
och besynnerlig; jag visste icke rätt hvad jag skulle
tänka, men det syntes mig omöjligt att hon icke skulle
banna och moralisera mig, i fall hon verkligen sett
Henrik här.
Emellertid fick jag aldrig någon anledning att för-
moda, att hon anade min kärlek; hvarken hon eller
Herminie gjorde den ringaste anspelning derpå.
En stor förändring försiggick denna vinter i min
mormors lefnadssätt; ifrån att vi lefvat helt indraget
och blott sällan sett främmande eller rest bort, blef
nu oupphörligt kalaser och visiter; alla ortens stånds-
personer samlades vid Edelsjö, och ett lif af nöjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
