Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BKEF.
44
Emellertid hade han en stor familjelikhet med
min mormor, sin faster; öfver hela hans ansigte låg
en viss prägel af aristokrati och isynnerhet samma
uttryck af beslutsamhet och kraft, som karakteriserade
mormors fysionomi. Hans ögon hade, när han ville,
mycken uttrycksfullhet och denna egna oemotståndliga
dragningskraft, som qvinnorna äro sa svaga för.
Då jag kom in, samtalade han med mormor och
iag anmärkte genast, att hans röst, hans sätt att accen-
tuera orden, och hans uttryck hade detta egna behag,
som tar sig . sa val ut i en konversation.
Jag presenterades; och jag påminner mig att den
kalla och likgiltiga tonen i hans helsning, ehuru den
var fullkomligt artig, stötte mig. Jag var icke van
att se mig väcka sa litet, eller rättare intet intresse,
och ehuru jag, som jag sagt åt Herminie, icke önskade
räkna honom till mina eröfringar, sa fann jag honom
nu mindre gammal an jag väntat och i följd deraf
mindre berättigad att undgå min makt.
Denna osaliga fåfänga, som hvarje dag sårades af
hans likgiltighet och förbiseende, kom mig att fatta
samma olyckliga beslut, hvilka redan förut spökat i
min hjerna, att uppbjuda all min makt för att trotsa
och förödmjuka den, som vågade ignorera mig.
Hvad gjorde det mig, att denne man var ful, att
han till och med syntes mig elak och inbilsk, att han
alls icke behagade mig; jag ville emellertid behaga
honom.
Denna stolta och envisa menniska, med sina in-
dignerande miner, skulle en dag i ödmjukhet falla till
den lilla flickans fötter, jag ville sa. Denna lilla flicka,
som han tycktes anse sa obetydlig! Ja! jag ville det
allt mer for hvarje dag, det blef en hederssak; det
måste ske; och ju mera motstånd jag rönte, dess mera
eggades min fåfänga och lät mig gå längre an jag
beräknat.
For första gången hade jag funnit svårigheter att
besegra, svårigheter, som jag icke förutsett och af en
egen art; ty efter blott en fjorton dagar fann jag, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
