Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BBEF.
4
enda verkliga fruktan jag tror att mormor kunde
kanna - förmådde Herminie att i mitt ställe mota
Henrik. Att detta möte tagit hennes vältalighet i
stort anspråk, och till och med rört hennes hjerta,
bevisade hennes ovanliga skakning då hon återkom.
Två månader derefter läste hon och mormor med
den hjertligaste förnöjelse i^tidningarna, att "löjtnan-
ten vid X. regemente Henrik R. fått tillåtelse att gå
i utländsk krigstjenst."
Alla stötestenar för det barn de tillsammans
uppfostrat voro nu undanröjda.
Jag var sjutton ar, rik, gift med en man, som
i verldens ögon egde alla förtjenster. Jag var ett
praktexemplar af en fullkomligt uppfostrad ungdom,
och det fattades mig blott en större verldsvana för
att bli en af dessa lysande kometer, som genomlöpa
sällskapslifvets himmel, för att försvinna och glöm-
mas, utan att hafva lemnat en enda nyttig handling,
ett enda ljuft och varmt minne efter sig.
Man hade icke med uppsåt qväft mitt hjertas
känslor för sanning och dygd, men man hade heller
icke någonsin gifvit dem någon bekräftelse eller näring,
af det enkla; skal, att dessa ämnen, i dess verkliga
och sublinta betydelse, voro i deras omdöme roman-
tiska fraser; sanningen var i deras tanke en högst
odeciderad sak, som helt och hållet berodde på verl-
dens omdöme och smak, och dygden representerades
af högmodet; det högmod, som icke tillät någon qvinna
att glömma hvad hon var skyldig hedern, sin familj
och sitt namn. Med dessa svaga stöd lemnade man
den unga flickan, som icke ens i begreppet om sina
heliga och ljufva pligter som maka och mor egde
ett värn.
Lyckligtvis egde jag ett skydd, som de icke anade,
och detta skydd var kärleken. Prån det ögonblick
jag visste, att jag för evigt var skild från Henrik,
att intet synligt band mera skulle få förena oss, antog
denna böjelse en förändrad gestalt. Den växte till
en jättelik kraft, den blef min religion, mitt samvete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
