Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
SKYMNINGSPRAT.
fantasis, mitt minnes alla drömmar. Jag nästan för-
vånades öfver att i verligheten se den bild, som sa
länge utgjort blott en symbol för mina känslor, och
njöt af att finna honom ännu vackrare eller åtminstone
mera älskvärd, i en qvinnas tycke, vid tretioåtta ar,
an vid tjugo.
Hans växt syntes mig resligare, hans svarta hår
hade der och hvar ett strå af silfver, som höjde dess
glans, hans alltid lifliga och genialiska drag voro för-
ädlade genom åren och eftertanken, och ett uttryck af
djerfhet och kraft, hvars behag ökades genom den mörka
hyn och de tjocka mustascherna, fulländade skönheten
af detta ansigte, som man knappt skulle vilja tillägga
mer an tretio ar.
Min önskan var uppfyld, jag hade fått se Henrik,
utan att han såg mig. Ack! dessa timmar läto de
mellanliggande åren försvinna och flyttade mig full-
komligt tillbaka igen, med den skilnaden blott, att den
sjuttonåriga flickans blyga och nästan omedvetna kärlek
var lätt att beherrska, att frånrycka dess sällhet, men
icke sa nu. Den tretiofyra-åriga qvinnan kände denna
kärlek återvakna med förskräckande kraft, kände sin
vilja, sina önskningar och förhoppningar växa i jemn-
bredd dermed, och var beredd att våga allt för sitt mål.
Planerna för mitt kommande lif, med dess enslig-
het och lugn, voro med ens glömda, gränsen för min
ungdom, som jag dagen förut ansåg mig hafva öfver-
skridit, flyttades bort till obestämd tid. Jag kände be-
gäret efter lif . och lycka vakna med en < styrka, som
jag aldrig känt, jag ville gripa denna lycka som nu låg
mig sa nära. Jag dåre! Det var för sent; den gräns
jag öfverskridit var allt för bestämd, att tåla någon
jemkning; åren fälla en dom, hvarifrån icke gifves
någon appell. Fåfängt klagar man: ’j ag har icke njutit
ungdomens glädje, gif mig nu hvad som ar min rättighet!’
Ah! man får icke annat svar an ’försent’.
Försent! Yänd tillbaka, arma qvinna, till minnet
af dina ar, och liksom den döende romaren svepte
manteln omkring sig för att falla med behag och värdig-
het ännu i döden, sa dölj din smärta, tig och do!
> SJ
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
