Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fröken mår väl, hon är i salongen, ty det kom
en herre med en biljett ifrån friherrinnan H.; jag
skall genast kalla henne."
"Nej! Jag vill sjelf gå in och öfverraska henne,"
sade jag glädtigt, "tag du emot mina saker, som Wilhelm
bär upp;" och utan att gifva akt på Minas ord, att
en främmande var derute, skyndade jag genom rummen.
Först då jag ämnade gå in i salongen, hejdades
jag af en röst, som jag igenkände, ehuru jag icke hört
den på så många ar. Det var Henrik, som var derute;
jag kunde icke tvifla derpå; häpen och oberedd att
så möta honom, drog jag mig obeslutsam tillbaka och
stannade vid den halfslutna dörren, hvarigenom jag
såg allt, som passerade i rummet.
Mina blickar föllo först på dig. Du satt halflutad
emot hörnkudden i en liten soffa, fullt upplyst
af skenet från lampan på bordet, och jag tyckte din
hållning och ditt utseende hade undergått en stor
förändring på den korta tid jag varit borta.
Jag lemnade ett barn och såg nu framför mig
en fullväxt qvinna, hvars skönhet förvånade mig. Du
hade en stor purpurröd schal, som halkat ned
omkring dig och hvars mörka draperier upphöjde den
glänsande hvitheten af dina bara axlar och armar;
dina ögon hade en glans, dina kinder en färg, som
jag förr aldrig sett, du höll i handen en uppbruten
biljett, som du nyss tycktes ha läst, och dina halföppna
läppar sade något så sakta, att jag icke kunde
höra det; mina ögon följde emellertid mekaniskt riktningen
af din blick, som hvilade på Henrik en sekund,
och sedan nedslogs emot golfvet.
Vid det första ögonkastet på honom – honom,
på hvilken jag oupphörligt tänkt, alltsen jag återsåg
honom – hade jag uppfattat allt, och ett rop af
smärta och öfverraskning var nära att flyga öfver
mina läppar; så som han nu betraktade dig, betraktar
man blott den qvinna man älskar; jag såg det, jag
kände det skarpt och klart som en blixt.
Äfven han sade något; hans läppar rördes, men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
