- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
15

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET OBRUTNA BREFVET.



De båda barnen, som knappt ett ögonblick vid morbroderns inträde upphört med sin lek, föllo i detta ögonblick omkull öfver hvarandra invid kakelugnen; luckan stod öppen, den lilla gossen stötte hufvudet deremot och upphäfde ett förfärligt skrik.
Modren, som för att komma in i öfverstinnans sängkammare, måste passera ett litet kabinett bredvid salongen, hade icke hunnit längre an i detta rum, och vid gossens häftiga skrik, åtföljdt af den gamla hushållerskans u^rop, stannade hon förskräckt, lindade hastigt sin näsduk, som hon höll i handen, omkring de båda penningbundtarna, kastade dem in i den half-öppna lådan till ett litet sybord bredvid sig, sköt igen den och skyndade ut till det gråtande barnet, hvaromkring vi alla emellertid samlats.
Jag stod midt för den öppna kabinettsdörren och såg fullkomligt hvarje af hennes oöfverlagda och brådskande rörelser, och då jag vände mig om, fann jag, att äfven Alitza, i den stora spegeln, som satt midt för dörren, iakttagit detsamma, ehuru hon troligen ansåg sig ensam hafva åsett den i sig sjelf obetydliga händelsen.
Gossens blessyr var emellertid icke farlig. Han hade fått ett hal i pannan, som blödde starkt och uppskakade hans mor och mormor till ytterlig grad, men då han blifvit af tvätt ad och doktorn lagt en kompress på såret, fördes han till sängs helt leende och lugnad.
Strax derefter tillsade betjenten, att bordet var serveradt, och vi lemnade salongen.
. Jag påminner mig sa lifligt denna supé, det var den sista, hvarvid vi alla voro närvarande. Alexander, hvars lynne och kar akter nästan helt ,och hållet voro skildrade i de få ord hans mor nyss uttalat, hade länge önskat att få göra en utländsk resa, han hade nu fått modrens bifall dertill, längden af hans frånvaro skulle till en del bero af hans sparsamhet – som öfverstinnan nyss på skämt yttrat - han hade ingen anledning att vara sorgsen öfver denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free