- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
25

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET OBRUTNA BREFVET.

Jag visste, att Emilie var en sådan och att den gamla, kloka och älskvärda fruns död kanske på mig gjort ett djupare intryck an på henne. Det förundrade mig derför alls inte, då jag vid min hemkomst, några timmar derefter, redan fann henne omgifven af sömmerskor och sorgsaker, utdelande befallningar, och mottagande råd om fållar och garneringar, krusflor och linong med en ifver och ett intresse, som min ankomst likväl genast afbröt.
Hon räckte mig smäktande handen, förde näsduken till ögonen och grät några ögonblick med fullkomligt uppriktig smärta, som ett barn, hvilket åter påminnes om förlusten af en leksak.
Då hon tog bort näsduken, vände hon sig till kammarpigan, som sysslade i rummet, och sade med matt röst:
"Kära Lena, bär undan alla dessa välsignade, brokiga kläder; det pinar mig riktigt att se dem. Häng den odrägliga, röda nattrocken längst in i garderoben; den medför sa sorgliga minnen. Yet du, om barnen blifvit passande klädda? Ack, min Gud, man måste tänka på allt, om också ens hjerta ar krossadt," tillade hon snyftande, under det hon steg upp och vinkade mig att följa sig ut i ett annat rum.
"Nåväl, har ni icke återfunnit penningarne ännu?" sade jag, som med oro hela tiden tänkt på denna sak, sa snart vi befunno oss ensamma.
"Nej, och det ar just derom jag vill tala med er. Hvad skall jag göra, hvad skall jag tro ? Ar det möjligt, att de kunna vara stulna?"
"Det ser åtminstone sa ut."
"Men, min Gud, hvem skulle komma in hit under natten ? Vi hafva ju portvakt, och alla dörrar äro stängda."
"Har ni intet skäl att misstänka någon af edra tjenare?"
"Nej, ingen. Ni vet, att de alla hafva varit länge i vår tjenst; dessutom var det ingen mer an

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free