- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
52

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 ONKEL BENJAMINS ALBUM’.

på jord!" utropade den unga flickan, i förtviflan sträckande sina hopknäppta händer framför sig.

^Tyst, tyst, mitt hjertebarn! Har ni icke gamla Mokuja här? Förtrösta bara på mina ord! Har jag icke sagt er, att korten ständigt visa detsamma, en olycka, ett mörkt moln som hänger öfver oss. Men det ar ett bref, ser ni, jag ser det tydligt, spaderess, med stjelken nedåt, jag har sett det der brefvet länge och väl, och bara det blir brutet, sa blir allt bra; det har legat sa intrassladt, det ar ännu försegladt, men i qväll har det ändtligen kommit ifrån klöfveratta och tia. Var vid godt mod bara, och den der knekten, som också legat sa långt bort, med tre sexor mellan er och sig, han hade nu ansigtet vändt åt er, och det betyder något! Gif er bara till tåls! Sa sannt jag lefver, ni har honom närmare, an ni

tror. och allt skall bli bra till slut.

. "Aldrig, nej, aldrig!" mumlade Alitza, som af

ammans besynnerliga prat icke tycktes hafva uppfattat mera an de sista orden. "Hvad som skett kan icke utplånas. Huru skulle jag kunna möta hans blick, skymfad och förödmjukad af alla? Jag måste dö, innan han får veta allt."

"Tro mig, korten ljuga aldrig, bara man rätt kan tyda dem. Låt mig nu få en lock af ert hår!" tillade Mokuja öfvertalande.

. "Hvad vill du me$ den ?" sade Alitza likgiltigt, under det gumman tog en sax ifrån bordet och helt hastigt afklippte en lång och tjock lock af den unga flickans halft nedfallna hårfläta.

"Jo, jag vet några signerier, som aldrig bruka slå fel, och som jag vill företaga i natt? och i stor nöd sa må det väl vara tillåtet att begagna dem. Men tyst! Jag hör er far. Gud hjelpe mig val, jag har icke hans qvällsvard färdig. Se sa, regla nu er dörr innanför sa länge; jag skall komma igen till er med litet mat, då han -har gått till sängs."

"Tack, det behöfver du icke," sade Alitza och stängde dörren efter den bortgående amman, som

."S
>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free