Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utan att hafva vexlat ett enda ord, stodo vi således utanför dörren i den smala portgången, der Alexander häftigt ringde.
"Du bör icke störta in så häftigt. Alitza skulle blifva alltför mycket upprörd," sade jag, i detsamma dörren öppnades, men han hörde mig icke, utan bad häftigt den gamla Mokuja genast föra sig in till ingeniören och hans dotter.
"Ack, min Gud!" utropade hon förskräckt. "Hvad vilja herrarne här? Det arma barnet är oskyldigt, så sannt jag lefver, och all denna elakhet har kostat henne lifvet, det är min tro."
Hon kastade hastigt sitt grofva förkläde öfver hufvudet och snyftade helt högt.
Jag uppfattade genast, att hon blifvit rädd och trodde oss komna i någon ond afsigt, hvarför jag med ett par ord upplyste henne om, att penningarne voro funna, att vi kommit för att förklara allt, och bad henne ännu en gång föra oss till sin husbonde.
Men den stackars qvinnans gråt förökades endast ännu mera, och hon mumlade otydligt:
"Ja, det är just tid att komma och säga detta nu, då det är för sent."
"För sent! Hvad menar ni. Hvar ar Alitza?" utropade Alexander förvirrad, i det vi inträdde i det tomma rummet, der jag qvällen förut sett dem alla tillsammans.
"Ja, hvar är Alitza? Det är jag, som borde fråga er derom, ni, som förjagat och dödat henne," utbröt Mokuja häftigt, kastande förklädet, som skulle dölja hennes smärta, tillbaka, betraktande oss med gnistrande ögon och knytande sina bruna, seniga händer emot oss.
"Men så förklara er då? Finns ingen hemma här?"
"Nej, och det är snart förklaradt. Fadern har gått att söka sitt barn, men han skall icke finna annat än hennes lik. Jag såg det nog i natt, då jag vaknade, det stod en likkista tvärs öfver sängfötterna, och jag begrep strax huru det skulle gå. Det var detta hon önskade sig, stackars lilla lam. Ni jagade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
