Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera sötsur än någonsin; och hvad doktorn och mig sjelf angick, så voro vi af det slags menniskor, för hvilkas utseende tolf eller fjorton år äro en obetydlighet, knappt värd att nämnas; fulheten har äfven sina privilegier, må du veta.
Det var just i skymningen. Justitierådet, som satt i en gungstol framför eldbrasan, hade fallit i en stilla slummer, insöfd genom den långdragna och enformiga sonat, hvilken Eva med beundransvärdt tålamod och precision utfört på pianot, och hvars upprepade kraftfulla slutackorder ändtligen läto honom vakna och ackompagnera dem med en temligen ogenerad gäspning, i hvilken fru Jenner med mera återhållsamhet instämde.
Både Albert och doktor Manfred, som satt med ett tidningsblad vid fönstret, tycktes emellertid hafva undgått verkan af Evas musik, och doktorn utbrast småskrattande, just som Eva steg upp:
"En fru, som etablerat rakstuga! Det är ju alldeles förträffligt! De qvinnorna, de hafva då i alla tider dragit oss vid näsan, och nu tvåla de till oss också. Det var i sanning en superb idé, jag riktigt gratulerar den värda frun."
"Hvad säger du?" sade justitierådet. "Ett fruntimmer med en rakknif i handen! Himlen bevare oss! Förr finge då mitt skägg växa som på en patriark."
"Och jag, morbror, jag vore nästan färdig att släppa till mina nyss komna mustascher, med förbehåll likväl, att hon vore ung och vacker," inföll Albert.
"Och hvilka ledsamma rykten från Warschau!" återtog doktorn, som alltjemt läste i tidningen, hvilken han höll framför sig. "Lyckligtvis kan man anse hälften för osanning," tillade han likgiltigt.
"O, ja! Är det icke upprörande! Huru länge skola vi tåla alla dessa nedrigheter? Jag vågar icke läsa derom," inföll Albert, med hetta besvarande doktorns lugna anmärkning. "Är det då så ondt om män med hjerta i bröstet, äro de hederliga menniskorna så få, att de ingenting kunna uträtta?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
