- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
70

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Kanhända att din fästman icke ville du skulle bära dem?" fortfor jag ännu mera styrkt i min förmodan, då jag såg Märta gömma ansigtet i förklädet och utbrista i tårar.

"Nej, han bryr sig minsann icke mera om hvad jag har på mig," snyftade hon, med lika mycken harm som sorg i rösten.

Mina deltagande frågor lockade snart fram den bedröfliga hemligheten, att den lättsinnige älskaren, hvilken i sjelfva verket ansågs såsom en oemotståndlig Don Juan, sedan någon tid låtit locka sig ifrån ömheten för sin trolofvade af hushållerskans något åldrade behag, troligen understödda af skafferiets läckerheter, och detta förhållande var så mycket betänkligare, som den stackars Märta hade alla möjliga pretentioner på hans trohet.

"Men, Gudskelof, det intrikata stycket ska inte länge få rå om honom, för jag var i går qväll hos Maja i Kärret," sade Märta slutligen och torkade sina ögon.

Der hade jag nu återigen Maja i Kärret.

"Hvad! Tror du, att den der gumman kan återgifva dig din fästman?" sade jag leende.

"Ja, det ar säkert, hon vet råd för allting. Men ser herrn, jag ville vänta i det längsta. Jag tänkte, att Lars nog skulle ångra sig ändå, för sådana der trolltyg äro nog svåra att vara med om, men nu har jag burit sorgmodigheten så länge, att jag icke stod ut längre, och så gick jag dit i går qväll."

"Nå, hvad sade Maja i Kärret dig?"

Märta teg och såg generad ut.

"Inte kunde hon ändra din fästmans tycke?"

"Nej, inte hon sjelf förstås ..."

"Men hvem då?"

"Ja, inte vet jag. De, som hon känner till, kan jag tro."

"Och hvilka skulle det vara?"

"Ja, det bryr jag mig icke om. Det är väl de, som bo i skogen. Jag gjorde bara, som Maja sade."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free