Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och klättrade uppför berget, men for Lars’ skull tog jag mod till mig. Ändtligen var jag då der, och månen glittrade litet på vattnet i hålan. Jag lade ringarne tillsammans med en liten sten, för att de genast skulle sjunka, i den lilla silkesduken, som Lars gaf mig i julas, och som var mig ännu kärare, och så kastade jag alltsammans ned i vattnet och utsade de hemska orden. Det lät, som om någon hade skrattat eller pratat uppe i granarne öfver mig och upprepat hvad jag sagt, men jag tumlade utför berget, för jag var alldeles yr i hufvudet af rädsla, och sedan sprang jag öfver stenar och stockar som en galning. Gud vet, huru jag kom hem, och Gudskelof att det är öfver," slöt Märta som blifvit alldeles gråblek vid minnet af sin utståndna fasa och sjunkit ned på en stol.
För första gången hade jag haft tillfälle att studera inbillningens makt, och i min oerfarenhet och mitt ungdomliga öfvermod ansåg jag det för lika lätt som prisvärdt och nödvändigt, att söka besegra densamma. Det vill säga, jag föresatte mig att öfverbevisa Märta om orimligheten i mor Majas trolldom.
"Och nu har du förlorat dina örhängen för ingenting, det kan du lita på," sade jag föraktligt.
"Så herrn pratar," svarade Märta stött och inlade i sin ton fullt ut lika mycket förakt för min dumhet som jag för hennes. "Det hörs, att herrn icke känner mor Maja; hon har väl botat så många sjuka och hjelpt så många andra förargelser och ledsamheter, så man aldrig kan tvifla på henne. Och får jag bara aldrig se ringarne mera för mina ögon, så blir nog allt bra. För ser herrn, om man någonsin skulle vilja taga tillbaka, eller ens bara komma att få se hvad man offrat, så skulle allt vara förbi, och olyckan eller sjukdomen komma öfver en igen.
"Åh, för den saken kan du nog vara lugn; mor Maja lagar nog så, att du aldrig mera får återse dina saker."
"Hvad kan hon göra deråt? Det är icke hon, som tar dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
