Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, det förstås," sade jag skrattande.
Märta gick sin väg, synbarligen ångrande att hafva meddelat mig sitt äfventyr. Och jag föresatte mig, att redan samma dag besöka den så kallade jättegrytan.
Jag hade förut en gång varit vid denna förmenta trollkittel, som icke var något annat än ett ovanligt djupt och trångt hål i sjelfva släta klipphällen af ett högt, vildt och skogbevuxet berg i en hage, temligen långt ifrån herregården.
Som denna håla icke egde något aflopp, ty berghällen rundt omkring var alldeles utan remnor, så samlade sig regn och snövatten deri, och då den var djup och fullkomligt i skuggan, så hann aldrig detta vatten att afdunsta mellan regnskurarne. Det var en af dessa ganska vanliga urhålkningar, svarfvade af någon lös sten i de aflägsna tider, då vattnet betäckte hela berget.
Jag var på förhand öfvertygad, att den kloka gumman icke skickade sina patienter och klienter att kasta sina ’offer’ i vattnet, utan att hafva tagit något försigtighetsmått för att kunna få upp dem igen, men för att fullt förvissa mig, hade jag medtagit en liten fin och stark håf, som jag utvalt bland fiskredskapen vid gården.
Som jag visste, att hela traktens befolkning i mer eller mindre grad delade Märtas vidskepelse, så medtog jag ingen af mina elever, på det att mitt vanvördiga och djerfva tilltag icke måtte blifva kändt, innan jag sjelf berättat det.
Det var en varm eftermiddag i Augusti, och jag behöfde icke frukta att blifva öfverraskad.
Uppkommen till hålan, fann jag, att vattnet betydligt förminskats, men att den var alltför djup, för att jag med håfven skulle kunna nå dess botten. En stake måste uppsökas för att förlänga skaftet, och som hålet var lodrätt, blef det vida svårare, än jag förestält mig, att få någon visshet om hvad som möjligen fanns der nere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
