Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
örringarne i behåll, blifva Lars’ lyckliga hustru, kunde åtminstone icke genast tillfalla mig.
Vid tjugu år är man på en gång mycket lättrörd och mycket sjelfvisk. Jag hade alls icke gjort mig besvär att söka uppfatta den stackars Märtas föreställningssätt eller betänka, att det var hela hennes lefnadslycka, som hon trodde stå på spel och hvari hon nu ansåg mig på ett så fruktansvärdt sätt hafva ingripit; men jag kunde likväl icke besegra en känsla af ledsnad och ånger vid den förskräckelse och ångest jag framkallat, och jag skulle gerna sett, att jag lemnat mitt experiment med hennes omvändelse ogjordt.
Emellertid var denna känsla endast ögonblicklig, vi voro allesammans bjudna till en af grannarne på eftermiddagen. Jag följde med, dansade och roade mig af hjertans lust och glömde alldeles den vackra Märta och hennes trolofvade.
Det var långt efter midnatt, då vi kommo hem och stannade vid slutet af allén, der trädgårdsmästarens stuga låg alldeles invid vägen.
Då betjenten hoppade ned af vagnen för att öppna grinden, sågo vi med förvåning, att ljus lyste genom fönstren, och flere personer stodo samlade utanför dörren. En af dem nalkades betjenten och började ett samtal, som kom denne att stanna orörlig och låta grinden förblifva stängd.
Jag lutade mig ut för att fråga om orsaken till hans dröjsmål och hvarför man var uppe hos trädgårdsmästarens.
"Ah, det är Märta och Larsson som väl ha sitt lysningsgille der," sade en af gossarne inne i vagnen.
"Nej, bevars," svarade betjenten. "Den stackars Larsson lär vara död."
"Hvad säger du?" utropade jag genombäfvad af en obeskriflig rysning vid minnet af den vedervärdiga besvärjelse, som Märta hviskat i mitt öra, och kännande, att jag blef alldeles kall i ansigtet.
Flere af de andra drängarne, som stodo utanför stugan, kommo i detsamma fram till vagnen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
