Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jättegrytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa tragiska scener, som hennes fantasi sedan mera än fjorton dagar roat sig att måla.
Midt på golfvet står hennes man, ännu okammad, med håret i vädret, utan rock och hållande i en hotande ställning sin värja öfver hufvudet på den olycklige älskaren, hvilken knäböjer framför honom och omfattar hans fötter.
Annie kände sina ben svigta, förskräckelsen gjorde hennes blickar skumma, och med döende röst utropar hon, stödjande sig mot dörrposten:
"Håll, Henrik! Hvad gör du?"
"Jag? Jag låter min skräddare, herr Lundström, taga mått till ett par permissioner," sade hennes man, helt förvånad öfver hennes patetiska utrop. "Tycker du att jag bör hafva reverer eller ej?"
Den stackars unga qvinnan var nära att sjunka till golfvet af blygsel och öfverraskning.
Den hotande värjan var blott en aln, och den inbillade tillbedjaren var – hennes mans skräddare.
Till hennes förvåning och utomordentliga lycka röjde skräddaren intet tecken, att han någonsin förr sett en skymt af henne, och tycktes vara helt och hållet okunnig om den roman, deri han varit hjelten.
Han bockade sig och gick med det afmätta klädet öfver armen, men Annie stod ännu qvar, förkrossad och stum.
"Var det icke en elegant skräddaregesäll? Han har också i två år konditionerat i London efter hvad han sjelf berättar," sade Henrik, borstande sitt hår.
Hans hustru svarade ingenting, hon skulle hafva utbrustit i ett gapskratt, om icke fruktan, att den olycklige skräddaren kunde hafva någon aning om hennes fantasier, ännu förlamat henne. Och först då hon söndagen derpå såg honom på Djurgården arm i arm med hennes egen kammarjungfru, fann hon den lugnande förklaringen öfver hans upprepade promenader, hvilka hvarje vecka regelmessigt inträffat på hans båda fridagar – och gaf fritt lopp åt sin munterhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
