Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Lifvets poesi?
"Lifvets poesi med ett stort frågtecken och namnet Karina derunder, hvad kan det väl egentligen ha för betydelse i ett album?"
"Hm, jag skall säga dig hvarför de der orden stå der; de innebära betydelsen af ett helt lif," sade onkel Benjamin. "Du vet, att jag alltid för dig varit en gammal onkel, men hvad du troligen icke vet är, att försynen dömer vissa menniskor att snart sagdt födas som gamla onklar, hvilka icke ega någon ungdom, någon barndoms ysterhet, några illusioner eller någon kärleksfröjd.
Jag tror nästan, att man kallade mig onkel redan i vaggan, åtminstone såg jag redan då ut som en liten gubbe, efter hvad man sagt mig. Jag uppfattade också ganska snart den rol jag borde spela i verlden. Den har visst icke tillskyndat mig några hänryckningar af en inbillad lycka, men så har jag också undgått bra många obehag, hvilka vanligen tillhöra ungdomen.
Jag var således vid tjugotre år precis likadan som jag är nu, med den skilnad blott att mitt hår, som nu är gråsprängdt och ligger någorlunda ödmjukt och anständigt på mitt hufvud, då stod rätt i vädret, tjockt och groft som borsten på en galt.
Jag hade på den tiden en vän och kamrat, en rask, vacker och liflig gosse om tjugo år, som trodde sig i min person hafva funnit sitt vänskapsideal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
