Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Q
"Ah, min lilla syster ar sig lik, hör jag, som ett yrväder, hvilket blåser från alla håll. Allting skall hon försöka, och vid ingenting stannar hon med allvar, klåpare i allt och mästare i intet, som pappa säger."
"Ja, ja, hon ar min lilla rodocka ännu sa länge, men mamma skall väl snar.t med allvar införa henne i kökets och hushållets mysterier, och jag tänker, hon då med lika häftighet skall kasta sig öfver dem, som att lära sig rida, skjuta, göra klockor, musicera och mala."
"Ja, men jag fruktar blott, att det får lika liten varaktighet som alla hennes andra idéer."
"Åtminstone får du vänta, tills den närvarande ar förbi."
"Och hvilken ar då den? Man skulle tro, att det vore snickeri eller gymnastik," sade Valter skrattande;
"Ahnej, det ar trädgårdsskötsel. Hon gräfver och planterar och rensar och vattnar och studerar mina gamla landtbruksböcker och blandar jordarter och gör komposter, stora som mullvadshögar förstås, och har användt sina sparpenningar till allehanda dumma böcker om blomsterodling och krukväxter och dylikt skräp; ty naturligtvis aktar hon sig väl att hitta på något, som kunde hafva ens ett sken af nytta med sig, såsom att odla kal eller potates. Ja, jag gratulerar just din systerson, min kära Adéle. Med en dylik hustru skulle man bli ruinerad både på förstånd och förmög^ .het, äfven om man "vore en Eotschild och hade ett förnuft, som vore sa bastant och orubbligt som min länstol här."
"Ah, min vän, vi skola hoppas, att hon nog blir förståndig; det felas henne egentligen endast tålamod och ihärdighet," sade kaptenskan med en urskuldande och resignerad ton.
"Ja, det ar just jemnt det vigtigaste, det, här i lifvet, eller hvad säger magistern?"
"Det ar också utan tvifvel min åsigt, men hvad fröken Karina angår, sa ar hon ännu mycket ung och dessutom alltför genialisk..."
"Genialisk, se der ja! Der har du åter hennes dom, Adéle! Det arma barnet ar genialiskt, det ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
