- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
96

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 ONKEL BENJAMINS ALBUM?
"Adjö! Nu rider jag till Erker i Tjället. Jag ar tillbaka om en timme."
"Men hvad skall du göra der? For fan, flicka, du har ju icke fått lof," stammade kaptenen, hvars vrede tydligen helt hastigt öfvergått i ett slags förlägenhet.
Men dottern lade redan handen på låset, for att skynda ut, under det hon nickade åt oss andra till afsked.
"Jo visst, minns icke pappa, att jag i morgse berättade, att Erker i skogen funnit en besynnerlig växt, som jag nästan tror ar vild vinranka. Tänk, hvilken lycka! Jag, som just önskat mig den sa ifrigt! Jag har en korg med mig, jag skall hemta rötterna," tillade hon brådskande och försvann i detsamma genom salsdörren.
Ögonblicket derefter red hon ut genom gårdsgrinden och syntes snart på vägen i fullt galopp.
Fru Blixt, som visserligen smålett åt sin mans häftighet, men tydligen gillade hansiorkastelsedom öfver qvinliga genier, reste sig upp och sade skrattande:
"Du hade nu ett lämpligt tillfälle att ’qväsa’ och ’näpsa* din sjelfrådiga dotter, du borde icke lemnat det obegagnadt."
"Hm, jag kan icke finna det. Hon var i sin goda rät{, jag hade verkligen gifvit mitt bifall, eller åtminstone icke förbjudit hennes utflygt, fast jag icke genast erinrade mig det. Man måste visserligen vara sträng, men äfven rättvis."
Kaptenen, som stigit upp, satte hastigt på sig sin gamla mossa, som var platt och flottig som en kotlett, och gick ur rummet för att afbryta samtalet, under det hans hustru gjorde en min af godmodig triumf och Yalter skrattande utbrast:
"Jag ser nog, att sakerna gå sin gamla gång här hemma; min listiga lilla syster gör, nu som alltid, allt hvad hon vill med alla menniskor, och ger dermed full dementi åt ordspråket, som säger, att man först måste kunna styra sig sjelf, innan man kan styra andra."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free