Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
godhjertade menniska i verlden, när hans häftighet val var öfver. "Gå nu din väg och bry dig om ingenting! Om du som andra förnuftiga flickor satt inne och sydde, eller vore i kök och visthus, sa hade du icke tid att springa omkring och lägga dig uti, hvad du icke förstår."
Karina, som såg att vreden var öfver, och icke längre fruktade för någon öfverdrifven bestraffning af den nu ändtligen uppfångade Tusse, förde sin fars hand till sina lappar med en på en gång bönfallande och skalkaktig min och aflägsnade sig med modren.
En annan gång väckte hon min förvåning, då jag fann henne liggande på knä i ett hörn af trädgården för att i sitt förkläde samla ’den allra ypperligaste ljungjord’, hvilken borde användas för hennes krukväxter.
Hon var nedsmutsad^ och varm och bad mig, med af ifver glänsande blickar, att bära hennes spade, kratta och ett gammalt såll och följa henne till hennes drif-hus, för att beundra det lyckade experiment hon gjort, att ympa tvenne olika sorter pelargonier i hvarandra.
Jag följde med, halft förlägen öfver den föga behagliga och högst besynnerliga figur hon gjorde med sina smutsiga fingrar, sin gamla fula hatt hängande som vanligt i nacken, sin korta kjol, sina illa snörda kängor och förklädet fullt af jord.
"Nåväl, här ser ni mitt drifhus. Ar det icke bra, just här i vinkeln af källarmuren och syrenhäcken? Här masar solen sa varmt och mina växter trifvas sa väl," utropade hon, visande mig ett slags tillställning af några fastsatta brädlappar, tegelstenar och ett trasigt fönster, en värdig byggnad för några barn vid en torparstuga, och som framkallade ett föga artigt gapskratt, i stället för den beundran hon väntat.
"Ni skrattar," sade hon, förundrad och misslynt. "Men se ändå, hvilka vackra blommor jag har derinne!"
"Förlåt mig, Karina, men det måtte varit rättarens lilla Anders, som varit er byggmästare?"
"Nej, jag har gjort det sjelf, det har kostat mig mycken möda och ..."
’Nå ja, i sanning, när man ser er i detta ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
