Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
9
sannt och’ naturligt; det låg en konseqvens hos hvar och en, en regelbundenhet och enformighet i husets vanor och bestyr, som icke tillät mer an ett omdöme, och som man aldrig påträffar annat an på landet.
Jag gjorde just denna reflexion, under det jag stod helt ensam på trappan, då Valter, som i detsamma kom ut, slog mig på axeln och sade:
"Kom sa skola vi gå upp och helsa på Karina i hennes studerkammare eller atelier; den liknar mycket hennes drifhus och ar ratt egen i sitt slag."
Jag följde honom öfver gården, och vi stego uppför den smala trappan till vinden i den ena flygeln, men innan vi hunnit till sista trappsteget, ljöd kaptenens stentorsröst, som ropade: "Valter!"
"Gå du, jag kommer strax efter," sade denne
/ ti O 7
hastigt och sprang ned igen.
Jag tvekade, om jag väl borde gå in ensam, men en dörr stod på glänt midt emot mig, och jag hörde musik derifrån. Jag närmade mig alltså, sköt upp dörren temligen hårdt och steg in. Karina var der inne, men hon hörde mig likväl icke strax, ty hon stod vid fönstret, till hälften vand deremot, och spelade viol.
. Nu finns det väl knappast något mindre behagligt för en qvinna an att spela fiol. Hon kan i mitt tycke lika gerna slå pukor, blåsa trumpet eller trampa orgel, och jag faun verkligen den unga flickan, med hufvudet på sned och fiolen under hakan, sa litet älskvärd som möjligt. Emellertid behandlade hon det dåliga instrumentet på ett sätt, som väckte min beundran, och jag liar aldrig hört ’Prurnes Melankoli’, hvilken komposition då var alldeles ny, spelas med en innerligare känsla.
Det hindrade mig likväl icke ifrån, att finna Karinas ställning mycket ful och att observera hennes besynnerliga omgifning.
Det lilla vindsrummet utan tapeter, ined mossan f rams tickande mellan stockarne i väggen, var egentligen ett slags handkammare, som på ena sidan var full
Claude Gerard. III. G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
