Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
hon röjde litet rum framför mig, bjöd mig den enda stol, somf fanns, och satte sig sjelf på de uppstaplade madrasserna i hörnet.
"Ni spelar, ni målar, och om jag icke bedrar mig, sa skrifver ni äfven vers?" sade jag, vid åsynen af några skrifna papper på bordet.
"Onkel Benjamin, döm mig icke for hastigt! Ni ar verkligen på ert sätt lika egen som jag, ni liknar icke mera en vanlig ung herre om tjugutre ar, an jag en flicka om aderton. Ingen af oss hoppas eller önskar hvad andra vid denna ålder uteslutande intressera sig för och tänka på, jag vill derför tala uppriktigt med er. Ja, jag gör verkligen allt det ni nyss sade, men med fullkomligt medvetande om mitt klåperi i alltsammans, ingenting deraf motsvarar mina pretentioner eller tillfredsställer mig. Ack, det ar blott for att få ett utbrott för mina brinnande, förvirrade fantasier. Det ar ett vanmäktigt försök att ^finna det okända ideal, hvarom jag drömmer, denna lifvets dolda poesi, hvarefter jag törstar, hvari jag vill,lefva och som jag tror mig finna an i toner, an i färger, an i ord; denna himmelska harmoni, som jag spårar öfver allt i naturen och i min egen själ, men öfver allt splittrad, sönderbruten/ kringströdd, som jag fåfängt söker samla för att tillegna mig den, för att trycka den till mitt hjerta och lefva eller dö deraf. Ni ser sa förundrad på mig, Benjamin. Ar det mycket oförnuft i hvad jag säger? Jag vet det icke sjelf, men jag vet, att jag icke kan gå den väg som andra, der alla väl uppfostrade flickor vandra i gåsmarsch framför mig, och hvarpå man oupphörligt vill tvinga mig in - det måste för mig finnas ett annat mål, en annan lycka."
"Karina hade stigit upp, under det hon talade, hennes blickar, hennes ställning, hennes rörelser och ord voro sa passionerade, sa lifliga och hänförande, de talade sa varmt och uttrycksfullt om den sällsamma eld, som brann inom henne, att - ehuru jag alls icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
