Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
2
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
gillade och. ^ännu mindre fullt begrep henne ~~ ja likväl helt ofrivillit utbrast :
o-
har rätt, det ar utan tvifvel något annat an en vanlig kärlek för ert hjerta ni söker, det ar troligen endast i en konstnärs sjal en dylik längtan finns, det ar i konsten ni skall finna ert ideal, Karina. Ni borde bli sångerska, skådespelerska eller . . ."
"Jag har sjelf tänkt detsamma, och mitt hjerta slår dubbelt fortare vid denna tanke. Men nej, nej ! Jag har icke förmåga och ännu mindre mod dertill. Likväl, om alla dessa orediga och spridda blixtar i min själ en gång samlades till en ren och varaktig låga, sa skulle den endast kunna brinna jjå något af konstens altaren ..."
"Ah, Benjamin! Hvad ar det? Ni har ju fått benet i spinnrocks hjulet!" utropade hon,, häftigt afbrytande sig sjelf med ett gapskratt. "Vänta, jag skall hjelpa er, ni slår ju ned alla mammas ostar. Min Gud, det ar då sannt, att ifrån det sublima till det löjliga ar endast ett steg, och detta steg har ni tagit, medan, jag sitter här på madrasserna och profeterar för er lika mycket obegripligheter, som en Pythia på en-*tre-fot," tillade hon, alltjemt skrattande åt det missöde, hvari,, det trånga utrymmet och min distraktion försatt mig.
Jag hade emellertid icke alls lust att skratta. Detta tvära och blixtsnabba afbrott, ifrån den djupaste känsla till den tanklösaste och mest barnsliga munterhet, förvirrade åter mitt omdöme och sårade mig.
Jag var helt tyst och butter, stälde spinnrocken till rätta och tog upp de nedfallna os tar ne med en min, som om jag blifvit förolämpad, och då Valter i detsamma inkom och Karina med det mest uppsluppna gyckel beskref det carambolage jag gjort i den belamrade vindskammaren, kände jag mig riktigt förargad öfver den rörelse och det deltagande, hon nyss förut väckt hos mig.
Det var på detta sätt denna lilla varelse ständigt Hög ifrån tårar till skratt, ifrån den mest lidelsefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
