Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
3
känsla till det löjligaste, mest besatta skämt och barnslighet. Hennes tårar voro heta qch passionerade, hennes skratt klingande och lättsinnigt, hela hennes själ tycktes bestå af ytterligheter, hvilkas tvära och snabba öfvergångar aldrig upphörde att öfverraska och, jag må väl tillstå det, äfven förarga mig, ty då som nu ansåg jag det som en oeftergiflig pligt, att låta det sunda förnuftet gå med värdighet i spetsen för ens tankar, som en prest i en procession och icke springa bakom dem, som en gåsvakterska bakom flygande-och kacklande gäss, hvilka hon icke kan hålla tillsammans.
"Jag har i all min tid tackat ödet, som låtit erv fullkomlig och lycklig öfverensstämmelse råd,a emellan min lekamliga och andliga menniska," fortfor onkel Benjamin efter ett par minuters uppehåll, hvarunder han grimaserande frotterat sin venstra arm, som för ögonblicket var reumatismens offer.
"Det ar emellertid lika omöjligt, att vistas sysslolös på landet tillsammans med en aderton års flicka, utan att få någon anstöt af kärleksgriller, som att hålla en klufven lök mellan fingrarne utan att angripas af dess lukt.
Allt sedan den dag, då jag förebrått Karina hennes brist på behagsjuka och hennes Tårdslöshet om sin egen person, och hon hade sagt mig, att hvarken hon eller jag önskade eller hoppades någon kärlekslycka, allt sedan tyckte jag mig märka en förändring hos den unga flickan, som blef allt mer och mer tydlig.
Den gamla fula tyghatten^ hvars alla rottingar stucko ut, och som jemt hängde på hennes nacke, försvann, och en rund halmhatt, som satt alldeles rätt på hennes hufvud, kom i dess ställe. De vida och fula bluserna af groft bomullstyg lemnade ram för mjuka nettelduksklädningar, hvilka uppenbarade att deras egarinna hade den mest smärta och fina växt och den vackraste hals man kunde se. De ilja snörda och klumpiga kängorna efterträddes af små täcka skor, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
