Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
7
"Jag har en nyhet att berättu er. Jag har fått bref ifrån syster Ulla i Stockholm. Åke kommer ned till oss med det första, kanhända redan i denna vecka," sade fru Blixt glädtigt och kastade en hastig och skälmaktig blick på sin dotter, hvilken suttit helt tyst och drömmande och rört i sin kaffekopp, utan att deltaga i samtalet.
Jag såg på Karina, hon tycktes först icke hafva gifvit akt på modrens ord, men småningem spred sig en skär rodnad öfver hennes ansigte, som genast derefter blef mycket blekt. Hon svarade ingenting och nedslog ögonen hastigt.
"Aha, Karina lilla, det ar för din räkning; du får ännu en ungherre ifrån Stockholm att kokettera för. Låt se, att du fångar honom, min flicka. Kusin Åke skall vara en bra gosse, arbetsam och duglig och omtyckt af sina forman."’
Kaptenskan gjorde en min af hemligt förstånd och varsamhet åt sin man, och Karina sade häftigt, med blixtrande ögon:
"Men hvad angår detta mig, pappa, hurudan kusin Åke kan vara? Må han skrifva sina protokoll och betänkanden och utlåtanden och hvad det allt heter, jag ämnar icke distrahera honom deri."
"Nå, nå, jag tror, att Åke ar en sådan karl, som icke låter distrahera sig sa lätt. Jag skämtade bara, min mening var endast, att du bör bemöta honom artigt och vänligt som en nära slägting," återtog kaptenen för att reparera sin oförsigtighet.
"Jag har också aldrig ämnat bemöta honom annorlunda, det kan du vara öfvertygad om," sade Karina temligen tvärt och med eftertryck,
"Åke ar förmögen och har en vacker framtid för sig. Han kan få hvilken rik och elegant flicka han vill deruppe, och jag tviflar på, att han låter fånga sig af en landtflicka," inföll fru Blixt leende, förmodligen i den lofliga afsigten att reta sin dotters fåfänga.
"Pet gör också jag, mamma, och tycker, att vi utan saknad kunna lemna honom åt de der eleganta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
