Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
*
"Hvad säger du? Det var ju i förrgår, som kusinen kom, och. din syster hade ju, efter , hvad du förtrodde mig, redan i förväg proklamerat sitt bestämda beslut, att aldrig låta honom finna nåd inför sina ögon ?"
"Ja, sa sade hon. Men Åke ar en förb. hygglig karl, och flickorna ... det vet du väl. . ."
"Nej, jag vet alls ingenting och hoppas alltid få förblifva i samma okunnighet om dem," sade jag förtretad, vid tanken på det lättsinne och den lumpenhet Karina tycktes mig hafva visat.
"Ord, ord!" säger Hamlet, och dermed har val den stackars tungsinta prinsen sjelf velat definiera ordet ’qvinna’, ty hela qvinnans själ och sinne, ifrån början till slut, tyckas då egentligen bestå i ett oändligt ordsvammel, och den, som ar nog enfaldig att fästa den minsta betydelse dervid, den får i sanning ’sluka vad er’," mumlade jag halfhögt för mig sjelf, sedan Valter gått.
Jag blef emellertid verkligen frisk och kom mycket riktigt ned för att fira förlofningen; men jag får uppriktigt tillstå, att jag blef en smula flat öfver mitt förhastade omdöme och äfven glad att hafva misstagit mig, åtminstone i ett afseende, då jag i fästmannen, den mycket omtalade kusin Åke, igenkände den vackra jägaren i båten.
Saken var mycket lätt förklarad; den unga herrn hade skaffat sig tillåtelse att helt inkognito lära känna sin blifvande brud och söka göra sig älskad. Han hade med fullkomlig framgång spelat rolen af sin egen rival, och tvärt emot det vanliga förhållandet i dylika historier var Karina sjelf den enda mystifierade i denna lilla intrig, som slöts till allmän belåtenhet.
Ett par dagar derefter, då Valter och jag hade vara kappsäckar packade för att resa morgonen derpå, inkom Karina i vårt rum med sin brors nystrukna linne i en korg, och då hon fann mig ensam i rummet, satte hon hastigt korgen ifrån sig och kom fram till bordet, der jag satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0120.html
