Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
24 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
med flottiga fingrar, sot på näsan och ett stort köks-förkläde framför sig.
Jag bad henne anmäla mig, men i detsamma Öppnades salsdörren af en liten gosse om fyra eller fem ar, som med hög röst ropade: "Pappa, pappa!" men vid upptäckten af sitt misstag vände om och sprang sin väg, lemnande mig genom den oppna dörren utsigten af ett stort rum, möbleradt som en sal, men med alla attributer af en barnkammare.
Hela golfvet var betäckt med trasiga leksaker, alla Stolarne voro dels kullkastade, dels hopfösta i en hög; en liten flicka, som med en vällingsskål bredvid sig suttit på golfvet midt deribland, hade fått denna utstjelpt vid broderns hastiga reträtt och skrek nu af alla krafter midt i vällingsfloden, under det en sköterska med ett ambarn i famnen sökte mota öfversvämningen med en i hast tillgripen klädespersedel, och vid fönstret satt en sömmerska, omgifven af tyglappar, mönster, tråd, saxar och allt det obegripliga skräp, hvaraf dessa arma varelser alltid åtföljas.
Jag visste icke, om jag skulle gå fram eller tillbaka, och stannade villrådig på tröskeln, då kokerskan på min upprepade fråga vande sig inåt salen och ropade helt högt: "Anna! Frun ar väl hemma? Det ar häradshöfding ROSS, som skall bo här."
Jag tillstår, att det gick en rysning af ånger öfver mig vid dessa ord, som påminde mig om mitt nog förhastade löfte, och jag skulle utan tvifvel genast tagit till flykten, om icke i detsamma en dörr öppnats och Karina sjelf kommit ut.
H| Hon var just icke klädd med synnerlig omsorg och såg i första ögonblicket yrvaken och förvirrad ut. Med en hastig blick af förlägenhet och missnöje uppfattade hon situationen framför sig och troligen äfven min känsla dervid, ty hon rodnade starkt, sade helt tyst några allvarsamma ord åt sköterskan, som genast retirerade med barnen inåt de andra rummen, under det sömmerskan i en hast skuffade stolarna till rätta och ös^e upp den utslagna vällingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
