Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.26 - ONKEL BENJAMINS ALBUM.
"Jag förmodar, att det ar häradshöfding ROSS? Jag har ofta hört Karina, min sonhustru, tala om hennes vän, Benjamin. Jag ar nemligen Karinas svärmor, fru Thyreved, och detta ar min svägerska, kammar-rådinnan Tvärvigg."
Be båda damerna satte sig ned, och jag uppvaktade dem under några ögonblick med dessa alldagliga fraser, som hafva ingen betydelse, tills Karina inkom röd och varm, medförande ett doft af rök och flott, som alls icke var behagligt.
"Åh, min lilla Karina," började fru Thyreved, småleende åt sin sonhustru, hvilken ursäktade sin frånvaro. "Du behöfver alls icke krusa med oss, när du ar i ditt kök. Hvar skulle väl en ordentlig husmor vid denna tid af dagen annars vara r Det föreföll mig nästan af oset i förstugan, som om du bort vara der litet förr till och med-, i synnerhet som jag såg din kokerska stå i förstugan och slamra med gårdsdrängen. Svägerskan här och jag, vi äro båda praktiska fruntimmer, vi veta nog, att man behöfver vara tillstädes öfverallt, om det skall råda ordning och trefnad i ens hus. Gud bevars val för sådana fruar, som äro allt för estetiska och litterära och hvad det heter! Deras män och barn äro sannerligen att beklaga. Nej, fru Lenngren visste hvad hon sade: ’skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa öfver4, eller huru, JBritte-Sofie, har jag icke rätt?"
Kammarrådinnan nickade helt betydelsefullt småleende, och Karina, som insåg sin svärmors hänsyftning på oset i förstugan, inföll med en något förtretad min:
"Ja, hennes vishet ar beundransvärd, inen emellertid valde hon sjelf att låta sin egen sås fräsa öfver, medan hon arbetade på att göra sitt namn odödligt." "Visserligen, men hon var också ett verkligt snille. Ett dylikt arbete misslyckas annars vanligen, och det enda säkra dervid ar att - såsen blir bränd." ’
Karina bet sig i läppen, och hennes svärmor fortfor, lutande sig fram: "Men se der har du fått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
