- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Tredje delen. Onkel Benjamins album. /
135

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIFVETS POESI.

3

sionerade naturer, hvilka öfverdrifva och bråka om allting, och hvaraf den unga frun var ett egendomligt exemplar.
Tid. det första inträdet inom dörren till hennes bostad trodde jag mig hafva gått galet, ty oaktadt alla möblerna voro de samma, sade mig allt hvad jag såg, jag vet icke rätt på hvad sätt, att en stor förändring föregått.
Allt ifrån den städade jungfrun, som öppnade och med ett anständigt lugn frågade, ’hvem hon fick anmäla4, till sjelfva väggarna och * mattorna på golfvet, som likväl icke voro förändrade, tycktes mig allt vittna om en ordning och en stillhet, som genast kändes, utan att kunna beskrifvas.
Jag genomgick salen och inkom i Karinas salong, der jag fann henne sittande sysselsatt med söm. Hennes lilla flicka satt på en pall vid hennes fötter, petande med en högvigtig och intresserad min på någonting, som skulle föreställa en stickning, och gossen läste i en abc-bok, stående vid bordet.
Intet skräp, ingen oreda omgaf den vackra gruppen, ,och min ankomst väckte ingen uppståndelse.
aSe sa, Konrad, du får nu sluta," sade Karina sakta och kysste gossen på pannan, då jag nalkades; och den lilla herrn slog igen boken med en fart, sa att dess lösa blad hvirflade omkring, och skyndade till en käpphäst, som på tröskeln af den öppna barnkammardörren väntade honom. .
Hans mor steg upp och räckte mig handen och nu först kunde jag se, att Karina sjelf var ännu mera förändrad an hennes omgifning.
Det föreföll mig, som om jag varit borta flera ar, i stället för några månader; hon hade blifvit mager, hennes kinder vora insjunkna och den forna rena och friska blekheten derpå var nu gulaktig, under det hennes glada och blixtrande ögon hade fått ett allvar och en ljuf het, som rörde mig, utan att jag visste orsaken. Det fordom krusiga, något oordnade håret var slätkammadt, och den mörka, högt igenknäppta kläd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:48:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/3/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free