Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Ljungan mellan Jemtkrogens och Bräcke gästgifvaregårdar, just vid gränsen mellan Medelpad och Jemtland, hade åtminstone icke att glädja sig åt några grannskaper.
Dess gamla, något förfallna manbygnad ligger i en af dessa djupa och trånga ådalar, som invid elfven bilda så egendomliga och förtjusande eremitager om sommaren, men hvilka om vintern taga sig ganska ruskigt ut, då tallarnas grenar äro nedtyngda af snön och elfven börjar isläggas invid stränderna och björnen sofver mellan klipporna och drifvornas tjocka och mjuka täcke icke rubbas af annat än hararnes och de hvita ripornas ludna fötter och räfvens lätt igenkänliga spår, hvilka snöstormen ifrån fjellen rytande sopar igen.
Nu var det emellertid en afton i juli månad. Den korta sommarens hela prakt tycktes här hafva samlat sig mellan bergen och lagt en rikedom af färg och friskhet, en grönska och växtlighet, som kunde täfla med sjelfva Skånes lundar.
De mörka tallarne rodnade i aftonsolen och elfvens dån, som om vintern blandar sig så hemskt med stormens gny och trädens brakande, upplöste sig nu i harmoniska melodier, melankoliska och enformiga, det är sannt, men ljufva och smekande för örat.
Den gamla envåningsbygningen, med sitt lappiga tak af ömsom svarta, ömsom röda taktegel och med sina höga fönster och tjocka väggar, liknade nästan en kyrka och hade alls intet tycke af de stora rödfärgade timmerhus, som de rika bönderna der uppe bygga åt sig, för att stå tomma och onyttiga såsom monument öfver den eviga, allestädes närvarande fåfängan, hvilken der just icke kan visa sig på annat sätt och således är temligen oskyldig.
En enstöring och misantrop af den gamla friherrliga ätten Hastford hade för ett par århundraden sedan bygt detta gamla hus vid elfven, och egaren deraf bar ännu samma namn, men han hade aldrig varit der, och ingenting vittnade dessutom, att det var bebodt af så kalladt bättre folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
