Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glöder af ifver och intresse, det bruna, krusiga håret ligger fastklibbadt af svett på pannan och de mörkblå ögonen lysa af förnöjelse, ty nu har han släpat fram den sista stenen, som fulländar hans präktiga ladugård. Han hör hvarken elfvens döfvande dån, eller ser skuggorna växa omkring sig, tills solen redan försvunnit bakom bergen.
Barndomen har en sällsam förmåga att begränsa sig inom sina egna kortlifvade men skarpa intryck, och liksom man ser månen stundom på himlen simma inom en skimrande ring, så sväfvar barnets själ inom den brokiga ring, som fantasien drager omkring den.
Den lilla gossens lek hade så fullkomligt upptagit hela hans själ, att då han ändtligen reste sig upp, behöfde han en hel minut för att återkomma till verkligheten och låta tallkottarne, barkbitarne, stenarne och sin egen lilla person återfå sina naturliga gestalter och egenskaper.
Han såg sig omkring med yrvakna blickar och spratt till, öfverraskad vid åsynen af en okänd man, som stod tätt bakom honom.
Den främmande hade kommit så tyst och stod der nu, som om han skjutit upp ur jorden, liksom dessa sällsamma svampar, af hvilka man det ena ögonblicket icke ser ett spår och som det andra redan hunnit utveckla sina giftiga och hemlighetsfulla former framför våra förvånade blickar.
Han var lång och stod lutad emot en tjock och blanknött käpp. Hans hår och skägg voro svarta, hans hy gul och hans ögon, som lågo djupt under de tjocka ögonbrynen, fästes så orörligt på barnet, att ehuru den lilla Hugu Hastford var en trotsig och modig pilt, ett rop af förskräckelse undföll honom.
Vid hans häftiga och korta skrik rusade en af dessa gulgrå, raggiga och spetsörade hundar, som äro vanliga i Norrland, fram ifrån sin koja och anföll med ett ursinnigt tjut den främmande.
Barnets skrik och främlingens vilda utseende hade väckt det annars fromma djurets vrede, dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
