Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rosenröda himlen hade icke en enda molntapp på sitt skinande hvalf.
Ändtligen, öppnades den tunga grå porten på huset och en qvinna om femtio år kom ut på trappan. Hon såg sig omkring med uppmärksamhet och ropade derefter högt och med orolig röst: Hugo!
Ingen svarade, och som skuggan af muren föll öfver hunden och barnet, hvilka dessutom doldes af de gamla vinbärsbuskarne bredvid, kunde hon ingenting upptäcka.
"Hvart har nu Lisslena gått med honom?" mumlade hon förtretad. "Jag hade ju tillsagt henne att icke lemna gården. Hugo har en sådan lockelse för elfven. Sådan olydig och sjelfrådig varelse den der flickan är! Jag skulle ju snygga gossen, baron kan vara här hvilket ögonblick som helst," fortfor hon för sig sjelf, gående öfver gården med spanande blickar.
"Du, min Gud och skapare, ligger han icke der insomnad bredvid Bugge!" tillade hon, då hon i detsamma upptäckte sitt fosterbarn hopkrupet i gräset.
"Nej, jag sofver icke, Dora, men Rugge sofver, och du får icke väcka honom, för han är sjuk," sade gossen hviskande, utan att röra sig ur stället.
"Mitt hjertans barn, hvarför sitter ni här ensam? Hvart har Lisslena tagit vägen?"
"Hon gick med Anna efter korna."
"Bevara mig, huru kunde hon lemna er ensam utan att säga till? Se så, skynda er nu, Hugo, ni skall kläda er, tills pappa kommer."
"Tyst, Dora! Akta Rugge, den der elaka karlen har slagit honom."
"Hvad säger ni! Hvilken karl? Kors bevara mig, jag tror hunden är död, och ni är ju alldeles nedblodad. Hugo, mitt kära barn, hvad har händt?" utropade qvinnan förskräckt och upplyfte gossen, som åter började gråta.
"Herre min Gud och skapare, och jag som vet af ingenting. Jag har haft så brådtom att ställa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
