Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned ifrån kuskbocken och öppnade vagnsdörren för sin herre.
"Balduin! Ack, kära herr Balduin, hvad jag är glad att återse er!" sade Dora, nigande i sin förnöjelse för den ståtliga kammartjenaren, som tigande men med ett vänligt småleende besvarade hennes helsning, under det han nedslog fotsteget.
"Här är jag nu, min kära, gamla Dora. Men hvar har du min Hugo?" sade i detsamma en klar och välljudande, men något melankolisk stämma, som Dora igenkände för sin husbondes, ehuru hans figur och ansigte föreföllo henne förundransvärdt åldrade på dessa trenne år, och hon neg djupt gång efter annan för en lång mörklagd herre, med svart skägg och mustascher, som i detsamma nedsteg ur vagnen.
"Ursäkta, herr baron, Hugo är litet blyg, han är icke van att se annat än bondfolk," sade amman, inläggande redan i sina första ord en, som hon tyckte, mycket rättvis förebråelse, under det hon fåfängt sökte att leda gossen fram till hans far.
"Han kan icke igenkänna mig, det är naturligt," sade denne, som ändtligen tog det motsträfviga barnet i sina armar och kysste honom. Men Hugo slet sig lös, kastade sig i Doras famn och dolde hufvudet vid hennes bröst.
Fadern tycktes ett ögonblick öfverväldigad af smärta eller vrede, ty han drog ihop de mörka ögonbrynen och läpparne darrade, men i det nästa sade han småleende:
"Låt honom vara, Dora. Om du icke förut lärt honom att älska sin far och välkomna honom, så är det nu för sent för i afton."
"Ack, herr baron, det har jag gjort, det är visst och sannt. Men jag begriper icke hvad som kommer åt barnet," inföll amman, som fåfängt sökte lossa Hugos små armar ifrån sin hals.
Baronen gick in till sina rum, företrädd af mor Lisa, som i egenskap af värdinna visade vägen, och följd af den nu tillrättakomna Lisslena – en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
